Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Värmländskt kulturarv. Uppteckningar av Sigrid Kjellin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid Kjellin
hembygdsförening. Efter hans mormor fanns
en berättelse, att där i köket, som förr haft
väggfasta sängar, hade legat en kvinna Kajsa
och hennes dotter Marja illa sjuka i rödsot.
Mor Kajsa hade då bett att de skulle baka en
»lokaka» åt henne och dottern. (Lokaka
kallades det som bakades allra sist av degen.)
Ifall de båda kakorna »gingo ned» i ugnen, så
skulle hon och dottern dö, menade Kajsa,
men om kakorna »gingo upp», då skulle de
få leva. Kakorna gingo ej upp, Kajsa och
Marja dogo.
På denna trakt möter man helt nya
soff-typer, långa, bänklika smala soffor med tätt
sittande spjälpinnar i ryggen, men framför
allt dominera de för trakten typiska skåpen,
över- och underskåp med snedklaff emellan.
De spetsigt ställda, fyrsidiga fyllningarna till
dörrarna äro mer ovanligt hållna i ljus
gulvit färg och äro dekorerade med stiliserade
blomgrupper i klara färger. Randiga,
stjärn-prydda bårder inrama skåpens yttersidor och
dörrar.
I Gräsmarks vackra bygd Uddheden, samt i
Hedås, »Östa te». Portner och Grinnemo
finnas särskilt vackra skåp, målade på
1800-talet av målaren Blom. Han behandlade ibland
dörrfyIlningarna med »nävermålning», som
tillgick så att en näverbit brändes och med
den gjordes botten rökgrå som
molnbildningar. Röken från nävern kunde också
blåsas på den nymålade ytan, sedan målades
däröver, t. ex. förgyllda urnor med
uppväxande blomgrenar.
Ett mycket stort och intressant material
utgöra alla olika stoltyper, som Värmland är
synnerligen rikt på, från stilstolar i rokoko,
gustaviansk, empire och Carl Johans-stil till
alla tänkbara varianter av enkla köksstolar.
Ganska vanlig är den med fyra fyrkantiga
pinnar i ryggen, vilka bilda ett W, som man
ju, om man så vill, kan tyda som Värmland
och varför inte också ta upp som mönster för
en trevlig landskapsstol. Den vackra
björkstolen med lyra i ryggen ser man i mera
högre-stånds-betonade hem, ävensom höga
»karolinsstolar, till vilka kyrkans gamla stolar i
många fall tydligen tagits som modell av
bygdesnickare. Den gamla folkliga
»stabbe-stolen», »stannstolen» står stadig och orubblig
på sin plats, den är också en ofta
förekommande typ, som t. o. m. inspirerat till sådana
konstnärligt skurna exemplar, som Olov i
Taserud brukat förfärdiga. Bröllopsstolar
förekomma också ibland med en låda under
sitsen, att dragas ut från sidan: däri skulle
karameller och bitar av bröllopstårtan
förvaras.
Rik är också variationen på alla de klockor,
som detta landskap gömmer. Roliga
köksklockor, som hänga på väggen, eller
kammarens allmogedekorerade golvklockor,
somliga raka som manfolk, andra runda i höfterna
som riktiga moror, brokiga golvur och enkla
bruna eller blå, vita klockor med gulddekor
och svarta allvarliga klockor som upplivats
med fågel- och blommotiv, övertransporterade
i guld och färg.
I Fryksdalen, omkring sjön Valen, ligga
gårdarna tätt, Bastabacken, Dommer-Linas,
Essel-folks, Lars-Nirs-folks, Mark-Lars-folks
och Gapers-folksgårdarna, det är namn
som kan förvirra en nykomling på orten.
Där kallas alla gårdar med tillägget folk.
Det finnes där uppe alldeles överraskande
mycket av gamla, höga skåp. I nästan varje
hems kammare eller förstuga står ett vackert
Fryksdalsskåp. De äro mycket typiska för sin
trakt och betydligt olika t. ex.
Ekshärads-skåpen, varför man får en känsla av att
målarne ofta kunde vara rent
sockenbe-tonade. Det är emellertid svårt att uppleta
två skåp, som äro exakt lika varandra.
Målarne måtte ha ägt en rent otrolig förmåga
att variera sina mönster och dekorationer.
Detta gör ofta bildinsamlandet till en verklig
konstnärlig upptäckarfärd. Man lär också
känna olika målar lynnen. Värmlänningens
fallenhet för melankoli och stilla
naturförälskelse talar till en i dämpade, mjuka toner.
Man förnimmer inför deras målningsfantasier
på skåpfyllningar och klockfodral liksom en
aning av sommarnattsljuset över en mörk
tjärn med underliga, trolskt blommande
örter. Synd bara att senare tiders
sockenmålare i allt för stor frihet fått måla om
mycket av det gamla.
Den vackra Klarälvsdalen är sevärd med
sin serpentinlikt svängande älv som ibland
fullständigt brusar fram för att sedan glida
stilla, glänsande av ett skimrande ljus,
liksom den själv njöt av sin skönhet. Men
nyckfull, oberäknelig är denna älv, ty ibland kan
den taga sig helt nya vägar, svälla ut över
sina bräddar och överraska de däromkring
boende människorna på flera vis. Så berättade
t. ex. Per Jönsson i Brönäs, att han en morgon
vaknade vid att älven bokstavligen kommit
in i stugan, den låg eljest i normala fall c:a
200 meter från densamma. Han fick rädda
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
