Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den befriade Prometheus. Av Shelley. Fyra brottstycken i svensk tolkning av Anders Österling - I. I Kaukasus - II. Anderöster i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den befriade Prometheus
vad deras tanke själv ej tror är sant,
ty hyckleri och vana göra själen
till härd för mången övergiven kult.
De våga ej planera mänskligt väl,
men veta själva ej, att ej de våga.
De goda sakna makt — om ej till tårar.
De mäktiga, än värre, sakna godhet.
De vise sakna kärlek; de som älska
i sin tur sakna vishet. Så kan allt
det bästa här förvanskas till ett ont.
Mången är stark och gjorde gärna rätt,
men känner intet för sin broders nöd,
Ej människorna veta, vad de göra.
Prometheus.
Ett moln av ormar äro dina ord,
och dock jag ömkar dem, som ej de plåga.
Furien.
Du ömkar dem? Då talar jag ej mer!
Försvinner
II. Anderöster i skogen
i:sta halvkör av andar.
Den stig som systerparet banar
är undandold från himlens blå
av cederträd och idegranar
med mörka valv, som täta stå.
Ej sol och måne, vind och regn
kan genomborra detta hägn,
blott någon daggsky stundom tränger
i smyg till trädens ålderdom,
förd av en jordisk bris, och hänger
på lagerns nyssutspruckna blom
en pärla eller böjer len
skogsanemonens bräm tillbaka.
Ibland en stjärna, endast en
av alla som i natten vaka,
har funnit gläntan, varifrån
en stråle kan i djupet falla,
ett snabbt och flyktigt ljusets lån,
som himlen snart skall återkalla.
Den droppar glans på samma fläck
som gyllne regn i raka streck
och mörkret står i sluten rund
och mossan gror på helig grund.
2:dra halvkör av andar.
Vällustig sång av näktergalar
är vaken här vid middagstid,
och om med brusten sångarröst
den ene, matt av kärlek, dalar
bland gröna löv och dör invid
kamratens lyckligt spända bröst,
den andre från sin blomstergunga
ger akt på tonen tills den flytt
och låter melodin på nytt
om återfödda känslor sjunga
för stumma skogar vittomkring.
I luften är ett ständigt sving
och liksom flöjter på en sjö
de sina klara drillar strö
för lyssnaren i sådan råga
att ljuvheten blir nästan plåga.
3:dje halvkör av andar.
I trolska virvlar ekot blandar
melodiskt sina spridda ljud
och lockar hemligt alla andar,
som lyda Demogorgons bud,
att följa spåren av en dröm
och ila till ett fjärran möte
liksom när flodens svällda ström
bär skepp till oceanens sköte.
Först blott en dämpad ton slås an,
men de som vakna i dess bann
ha redan valts. En sällsam yra
dem håller fångna. Den som såg,
kan om en plötslig il berätta,
som gör dem stegen dubbelt lätta,
änskönt av egen kraft och håg
de själva tro sig framåt styra.
Och som de gå, blir deras gång
bevingad i en storm av sång,
som skyndar på dem; när de fly
det starka svallet dem förföljer
299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
