Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Klassiska och efterklassiska greker. Av Albert Wifstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Wi]strand,
århundradena e. Kr., såsom tillhörande en
åldrad och försvagad tid. Och William
Wotton, den ene av huvudkämparna i den
engelska striden mellan de antika och
moderna, och den klokaste av dem alla,
framhåller att den grekiska talekonsten,
prosans viktigaste område, med nödvändighet
måste förfalla när grekerna miste sin
politiska frihet, det vill säga från Filips och
Alexanders tid. Samma tanke upprepas
sedan i allmännare form av Shaftesbury.
Man ser det hellenistiska eposet på grundval
av en jämförelse mellan Homeros och
Apollonios Rhodios framställas som en
andra-rangsprodukt. Det talas om grekiska språkets
fortgående förfall efter den klassiska tiden,
och det talas om ett sedernas fortgående
fördärv, som börjar redan inom den
klassiska perioden. Och man ser till och med
ett grundschema till en litteraturhistoria
med kapitlen uppkomst, tillväxt,
blomstring, tillbakagång och avtynande, eller i
formen barndom, ungdom, mannaålder
och ålderdom, även om detta schema aldrig
utföres. En mängd av sådana antydningar
om olika perioders olikvärdiga litterära
prestationer kunna uppletas. Och dessa
peka alltså framåt mot den kommande
värdesättningen, de äro frön som gro i
sinom tid.
Men de ha icke uppstått under
1500-och 1600-talen; peka de framåt så peka de
också bakåt, och äro de frön så likna
de mest sådana sädeskorn som man har
funnit i egyptiska gravkamrar och som
äro nerlagda för årtusenden sedan men
ha bevarat sin grokraft hela tiden. De
äro nämligen rester av uppfattningar
som antiken själv har utbildat. Mycket är
närmast hämtat från den latinska
litteraturen. Det ofta återkommande
parallelliseran-det av ett rikes eller en litteraturs öden
med en människas levnadsåldrar från
barndom över kraftfull mannaålder till
avtynande och död har sitt ursprung i företalet
till Florus’ romerska historia. Enstaka
ställen hos Cicero, Plinius den äldre och
Vitruvius ha också spelat in, och icke minst
en passus hos historieskrivaren Velleius
om all fullkomlighets kortvarighet, som
man ofta träffar på, än direkt citerad, än
fritt omskriven. Men den förnämsta latinska
källan till dessa betraktelser är Tacitus’
Dialogus de oratoribus, som sysselsätter
sig med orsakerna till den latinska
talekonstens tidigare blomstring och dåvarande
förfall och i vilken en av deltagarna
uttryckligen framhåller ett fritt statsskick
som betingelse för en högtstående talekonst.
Men många av dessa uttalanden, och
särskilt de som syfta på grekerna, gå av
mycket att döma tillbaka på grekisk
litteratur- och konstkritik och grekiskt
historietänkande. Vi ha också uttryckliga
vittnesbörd på den grekiska sidan, och det
är de som i sista hand äro upphovet till
den moderna synen på den grekiska
litteraturhistorien. Det är talesmännen för den
grekiska klassicismen vid tiden för Kristi
födelse som ha satt upp den klassiska
periodens litteratur på en så hög piedestal och
samtidigt hårt fördömt vad som kom efter
Alexander såsom idel förfallsprodukter.
Vi ha kvar skrifter av två bland dessa
kritiker, Dionysios från Halikarnassos och
den okände författaren till skriften Peri
hypsus, »Om litterär storhet».
Den grekiska klassicismen började i
första århundradet f. Kr. som en
oppositionsriktning mot vissa oförnekliga
förfallstendenser inom tidens talarkonst, men
dess program vidgades snart till att kräva
en allmän återgång till den stil som rådde i
femte och fjärde århundradena f. Kr., och
den drevs så att förkasta hela den rika
hellenistiska litteraturen, särskilt prosan,
men också större delen av poesien; även
diktningen borde tillägna sig en annan
hållning genom att dana sig efter Homeros
och den äldsta poesien i övrigt. Den
riktningens snabba seger har också medfört
att en stor del av den augusteiska latinska
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
