- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
423

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska romaner och noveller 1941. Av Örjan Lindberger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska romaner och noveller i 9 4 1

bok. Detta betyder inte, att den är kristen.
Fridegård tycks hylla ett slags mystik. Hans
skildringar av naturupplevelser har redan
tidigare antytt något dylikt. Här ligger
förhållandet i öppen dag.

Dragningen mot ett slags romantik gör sig
också i rätt hög grad gällande bland årets
debutanter. Resultatet kan vara mer eller
mindre lyckat. Gösta Tilander har tydligen
velat säga något med Luggsliten levnad, men
inte kunnat uttrycka sig. Vera
Alexandrova-Sj ögren kan uttrycka sig, men det är ovisst
om hennes Katedralen i berget har något att
säga. Bernt Erikssons Namnet är människan
ger möjligen vissa löften; det är en svårläst,
men intensiv bok. Han söker gestalta en
upplevelse, som just nu torde plåga åtskilliga
människor i tjugoårsåldern: att världen är
så mångfaldig och så absolut
osystematiser-bar med gott och ont, svart och vitt i kors
och tvärs och huller om buller.

Motsvarande upplevelse finns också hos
Ragnhild Norlin; hon har kämpat med den
och lyckats hitta både ett försök till lösning
och en egen form. Det är inte lätt att
karakterisera denna. Eyvind Johnson befinner sig
på ett ställe i Grupp Krilon inför en liknande
svårighet, och han säger då: »Dansen är som
fåglarnas sång och fåglarnas flykt: den är.»
Ragnhild Norlins bok heter Fågelsång, och
den är. Vill man säga mera om boken, får
man ge sig in på till synes egendomliga
omskrivningar och jämförelser. Man kan
förklara, att den har en rytm som en
gammaldags dansvisa. Man kan också med skäl
påstå, att den påminner om Edith Södergrans
första diktsamling och Jane Austens romaner.
Detta betyder, att Fågelsång är en mycket
kvinnlig bok, inte att Ragnhild Norlin har
efterbildat de nämnda storheterna. Där
finns som hos Södergran en omedelbar
friskhet i upplevelsen av tingen, ett nästan
osvikligt sinne för ordens valörer. Där finns också
en träffsäkerhet, då det gäller att fixera
atmosfären kring människor och få läsaren
att känna dem och deras inbördes relationer;
det är bl. a. detta, som erinrar om Jane
Austen. Boken är sålunda både roman och
dikt; författarinnan kallar den »romandikt».
Dviika mellanting kan lätt bli oformliga;
Fågelsång är emellertid en graciös och subtilt
humoristisk sak.

Den speciella lösning av världens problem,
som Ragnhild Norlin vill rekommendera,
framgår kanske bäst av följande citat:

— Vi kan leva sä starkt ur djupet av vårt djup
att stjärnorna skälver.

— Om alla gjorde det —?

— Så blev världen ny.

Det är en konstnärs lösning, och
Ragnhild Norlin har också ett mycket starkt
konstnärligt kallelsemedvetande. »Några få äro
utvalda till budbärare, det är en tung och svår
uppgift», säger hon i ett slags företal. Innan
man läst boken tycker man detta verkar en
aning pretentiöst. Efter det att man gjort
det, kan man endast konstatera, att orden
är riktiga och sanna.

3-

Fågelsång är den ena av 1941 års märkliga
debutböcker; den andra är Peter Nissers
Blod och snö. I motsats till de böcker, som
behandlats i det föregående, går den i högsta
grad rakt på sak; det är en hänsynslöst
faktisk skildring från Finlands vinterkrig.
Nisser beskriver hur det ser ut vid fronten,
vad han hör, hur det luktar svett och
skosmörja nere i skyddsrummen, hur det känns i
magen under ett stormangrepp; han
registrerar omsorgsfullt uttrycket hos döende, talar
om vad som blir effekten, om man släpar
samman en hop lik, häller fotogen på och
tänder. Människorna presenteras
företrädesvis genom sina repliker och handlingar. Det
är reportage, drivet till högsta
konstnärlighet. Läromästaren framför andra har
otvivelaktigt varit Hemingway. Huvudpersonen
liknar i hög grad dennes hjältar; han har
nihilismen, föraktet för sentimentaliteten,
begäret att till varje pris vara karlaktig. Boken
innehåller betecknande nog också en kort
episod av fulländad sexuell lycka, som en
meningslös slump klipper av. Med detta
är inte sagt, att Nisser är någon osjälvständig
imitatör. Man kan för det första inte
efterbilda Hemingway mer än till en viss gräns;
hans teknik kräver av sin utövare en högt
uppdriven egen iakttagelseförmåga, och på
det viset är han en sträng och hälsosam
läromästare. För det andra är det alldeles
uppenbart, att Nisser upplevat den livsstämning,
som är huvudpersonens. Hans bok verkar
inte på någon punkt oäkta. För att vara
skriven av en så ung person är den en
imponerande prestation.

Ytterligare en debutbok företer tydliga
spår av Hemingway, nämligen Sven Rydbergs
novellsamling Itànversation under en lampa.
Rydberg är inte någon färdig novellist. Boken

423

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:08:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free