Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - In memoriam amici: Kārlis Zāle (6. XI. 1888—19. II. 1942). Av Francis Balodis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t r an c i s
B al o di s
för detta monument har Zäle för det mesta
valt symboliska hjältegestalter ur den
äldsta forntiden i sin romantiska
drömdiktning för att genom den fosterländska
sagans värld ställa framför åskådaren ett
härligt hemland, fädernas arv, som ideal för
hans bästa strävanden, som ett arvegods
vilket återvunnits och måste behållas. Och
även här är det fysiskt mäktiga figurer
Zäle givit, och dock figurer ur en
drömvärld, figurer vilka tyckas stå för våra
ögon som visioner. Det är Zäles konst,
och sådan var också han själv: en kraftig
bondsk gestalt och en diktare, patriot och
romantiker, en diktare som ville tvinga
drömgestalter ur det förgångna att
återuppstå i hårdaste sten, och som lyckats
tvinga dem härtill.
Zäles övriga arbeten skola här lämnas
obeskrivna; nämna vill jag endast
Gari-baldimonumentet i S:t Petersburg (1918),
hans monument för hjälten i de lettiska
frihetsstriderna överste O. Kaipaks i
Visagala (1927), gravmonumentet för den
lettiske skalden A. Pumpurs i Riga (1929),
minnesvärdarna för brödrakyrkogårdarna
i Jaunpiebalga (1930) och Smärde (1936)
och för de fallna i Rigas 6:e
infanteriregemente på slagfältet vid Sudrabkalns
nära Riga (1938). Färdiga voro också
modellerna för frihetsmonumentet på det
fornhistoriska borgberget i Trikata. Mindre
arbeten skola här lämnas åsido.
Under de sista åren arbetade Zäle på
ett större monument över A. Pumpurs och
på flera skulpturer för Brödrakyrkogårdens
lindallé; också på ett monument för de
av ryssarna bortsläpade lettiska
nationalisterna som martyrer för sin patriotism lär
Zäle ännu in i de sista veckorna ha tänkt.
Dock ödet hade beslutat annorlunda: även
ZäJe måste gå in i drömgestalternas värld,
de drömgestalter som i hans verk hade stått
honom så nära.
Skall jag till slut fastslå ännu några
inflytelser på K är Iis Zäles verk eller
anklanger däri från andra folks och tiders
mästare, så bör man allra först tänka på
att Zäle gärna lät hänföra sig av
Parthe-nonskulpturerna och Michelangelos
gestalter; i hans verkstad fanns ett hästhuvud
från Parthenons östgavel, vilket han ofta
och gärna studerade, men aldrig har
efterbildat. Zäle visade likaledes stort intresse
för serben Mestrovic, fransmannen
Bour-delles och tyskarna Metzners och Lederers
verk — dock även här skulle inga
efterbildningar, men väl kanske anklanger kunna
fastställas, ty Zäle var i alla sina verk
alltför självständig för att han skulle kunnat
eller velat följa någon slaviskt.
Betecknande är att redan vid Zäles större
förstlingsarbeten i Kazanj hans förste lärare
Bogatyrev inte skämdes för att spela rollen
av en villigt eftergiven hjälpare och
assistent. Kärlis Zäles skulptur var i sig en
lettisk dityramb för lettiska hjältegestalter
och den nordisk-lettiska, episkt lugna men
beslutsamma och även i olyckan fasta
heroismen, som århundraden icke kunnat
betvinga. Vi ha i Zäle att göra med en
konstnär, vars diktade gestalter icke
stamma ur vardagslivet, men tyckas vara
övermänniskor och dock uppträda utan patos.
Detta är ett med stämningen i den lettiska
folkdiktningen, som vi återfinna i Kärlis
Zäles verk — liksom också den lettiska
folkkonstens ornamentik återspeglar sig i
den nästan symmetriska rytmen hos
formerna i hans större kompositioner; man
må blott tänka på portalfigurerna till
Brödiakyrkogården i Riga. Kärlis Zäle var
en alltigenom lettisk konstnär, en av sitt
folks största söner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
