Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Achnaton till Nefertite i skymningen kring deras bilder i museet. Av Pär Lagerkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACHNATON TILL NEFERTITE
i skymningen kring deras bilder i museet
Av PÄR LAGERKVIST
Är du ännu vid min sida,
lika ung och skön?
Mina drömmar går så vida
och min själ är bön.
Men när dag av natten svalkas
vill jag dina kinder nalkas
som min tankes lön.
Var är guden som jag kände
i mitt hjärtas frid,
som sin sol in i mig brände
och blev brand och strid?
Tyst han vek ifrån min sida
och jag fick det öde lida
som man dignar vid.
Brand blir ljus som stilla tändes
till att lysa med.
Utav solen själv förbrändes
mina åkrars säd.
Bara du var vid min sida
för att också dö och lida
bland Amarnas träd.
Guden sviker för att svika,
för att pröva oss.
Ljus och mörker väger lika,
liv är dödens bloss.
När vi stiger ut ur dagen
blir vår själ av mörkret tvagen,
dunklet renar oss.
Älskade, hör natten minnes
dagen som försvann
och i hennes sköte finnes
oåtkomlig han
som jag brinnande bekände,
tills min själ han helt förbrände,
Aton, ljusets man.
Född i mörkrets moderssköte,
död i det som vi,
längtar han till livets möte
och vill solen bli.
Men i djup sig nattligt sänker
som sin makt åt honom skänker
när han föds däri.
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
