- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
453

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Göteborgs Stadsteater spelåret 1941—1942. Av Axel L. Romdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Göteborgs Stadsteater s p ei år et 194 1—1 942

vi få väl tro att renässansens tyranner i sitt
uppträdande ålade sig någon moderation och
icke rasade fullt så besatt som en del av deras
kolleger i senare tid lära ha för sed. Var
Fredrik för stark så var Jacques, Gunnar
Ekström, snarast för tunn. Den stora fullträffen
av regissör och skådespelare gjordes med
Bengt-Åke Bengtssons mastige narr, en
dråplig »gobbo» i bästa Callotstil som skulle ha
gjort succes vid ett furstehov kring år 1600.
Man kommer att minnas den figuren länge
nog. Nå Rosalinda? Fru Rothgardt bar upp
hennes prinsesseroll och skalkades bland
Ardennerskogen herdepar och jägare. Det
fattades hos henne ingenting av skälmskhet
och vänhet. Men det skygga, fördrömda hos
Elisabeth Bergners hindlika jägarflicka som
man mindes från filmen ville inte låta jaga
bort sig av den täcka gestaltning av rollen
hon gav. Den påklädsel, eller avklädsel, som
regien bestått vår Rosalinda bidrog också att
ge henne prägeln av en insmickrande
revyflicka mer än av Shakespeares förtrollande
hjältinna. Det var i alla fall Shakespeare,
om man än velat ha honom litet annorlunda.

Den saga Karl Ragnar Gierow berättar i
»Rovdjuret» är mindre blid och kunde ej
duga som bröllopsdivertissemang. En regissör
kan finna stycket tacksamt och fullt av
dramatiska möjligheter. Det är en dikt, ett högt
syftande konstverk. Men det kan ej hjälpas
att det ej skänker den befrielse som den store
brittens sorgespel dock alltid bjuda oss, huru
många lik som täcka scenen när ridån går
ned efter femte akten. I »Rovdjuret» utplånas
aldrig skulden och eländet fortsätter. Det är
ju icke bättre i en del av de stora antika
tragedierna, så att anmärkningen kan icke
vara ett grundskott åt dramat som dikt. Men
i dessa tider ha vi behov av att få tro på
»värdenas bestånd». Stycket var iscensatt av
Torsten Hammarén med stor omsorg, flera
av teaterns bästa krafter voro i elden — Maria
Schildknecht, Elsa Widborg, Wanda
Rothgardt, Sven Milliander, Kolbjörn Knudsen,
John Ekman — cch åstadkommo
beaktans-värda prestationer. Varulvens roll, som fallit
på Sven Millianders lott, hör icke till de
tacksamma. Han skall vara en mänsklig ung
riddare till vardags och ett omänskligt
vidunder då besattheten griper honom. Han
skall även i sin normala tillvaro
undermedvetet plågas av den förbannelse som ligger
gömd i hans väsen. Skådespelaren fick honom
aldrig till annat än den pinade cch fördömde.

Sven Milliander och Wanda
Rothgardt i »Rovdjuret».

och man hade svårt att tänka sig att den
unga Cecilia någonsin skulle orka med att
älska honom. Ett stort svenskt originalstycke
i historiska dräkter och på vers må i varje
fall tas upp på Stadsteaterns kreditkonto,
som en ambitiös och hedersam sak.

»Arsenik och spetsar» av Joseph Kesselring
lär i U.S.A. ha ansetts som oerhört rolig och
man borde även på denna sida om »polen»
känna skyldighet att vara i alla fall nära på
lika road. Men det är ju så olika saker folk
finner skrattretande. Vi tycka här i Europa
inte det är särskilt roligt med mord, lik,
sadistiska förbrytare, samhällsvådliga dårar
och infantila fånar. Och vi ha svårt att tänka
oss att tänkande och kultiverade människor
i Förenta Staterna utan vidare tycka det.
Skulle det icke möjligen vara så för det första
att pjäsen som parodi på en thrillerdramatik
som vi dess bättre ej ha motsvarighet till,
haft en annan effekt i U.S.A. än den har hos
oss, och för det andra att den uppförts på ett
sådant sätt att den helt och hållet verkat spel
och kasperteater med en chargering som bröt
udden av ruskigheten? Men det hade säkert
varit svårt att lägga iscensättningen på det

453

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:08:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free