Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Juhani Tervapää och hennes dramatik. Av Eric Olsoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juhani Tervapää och hennes dramatik
Axel Slangus och Kerstin
Nylander i »Unga värdinnan
på Ni skav uo rn.
Svenska Teatern, Helsingfors.
ligare berika" själva miljöskildringen, enligt
min åsikt mera ett episkt än ett dramatiskt
förfarande. I varje fall splittras slutintrycket
betänkligt och i synnerhet den sista tablån,
där bl. a. språkfrågan ventileras roligt men
ytligt, blir lös i fogarna och faller på något
sätt ur skådespelets allvarliga stil, gjorde det
i alla händelser i Finska nationalteaterns
framställning, där man — mot författarinnans
avsikter! — roat sig med att göra rena
karikatyrer av socknens svenskspråkiga
representanter, ett tämligen banalt trick, som
emellertid alltid tycks roa den finska publiken.
Medveten om att skådespelets slutakt inte
är riktigt lyckad har fru Vuolijoki omarbetat
detta parti i den svenska översättningen.
När Svenska teatern i Helsingfors i juni 1941
hade premiär på stycket, fingo vi följaktligen
stifta bekantskap med denna nya version av
skåd espelet. Intrycket blev inte enbart
positivt, dels beroende på en tämligen valhänt
översättning, dels på att den nödvändiga
omarbetningen skjutit över målet — retuscheringen
borde ha kunnat ske med litet mindre
strykningar och omställningar — och ytterligare
försvagat slutuppgörelsen ur dramatisk
synpunkt. I Svenska teaterns tolkning saknades
även denna genuina finska känslostämning,
som krävts för att göra stycket full rättvisa.
Den centrala kvinnliga rollen, som bär upp
hela pjäsen, spelades klokt och målmedvetet
av teaterns intelligenta comedienne, fru
Nylander, som klarade denna för henne skäligen
främmande uppgift över förväntan bra.
Hennes tolkning kunde dock inte på långt när
jämställas med Kaisu Leppänens
monumentala framställning på Finska teatern, där
skådespelet givits för fulla hus oavbrutet
under fem månader — ett rekord i sitt
slag.
Trots invändningarna här ovan är »Unga
värdinnan på Niskavuori» otvivelaktigt Hella
Vuolijokis starkaste drama hittills. Både som
miljöskildring och karaktärsteckning når det
högt i sina bästa partier. Och framförallt,
titelrollen är en verkligt stor och levande
gestalt, som i sin märkliga utveckling markerar
skådespelets innersta mening och mål: att
visa huru jorden, gården och släkten med sina
eviga, ofrånkomliga krav förvandlar en
viljelös, kuvad och skygg ung kvinna till en
viljestark, målmedveten och rotfast personlighet.
Sådan släktkrönikan om kvinnorna på
Niskavuori gård nu föreligger — i tre olika
skådespel men alla med gårdens värdinna som
central huvudperson — är den en märklig
företeelse inom vår inhemska dramatik, och som
scenisk produkt är denna rustika
tavast-ländska trilogi antagligen utan
motsvarighet i nordisk dramatisk litteratur.
Jag har i korthet sökt ge en
sammanfattning av Juhani Tervapääs utveckling som
dramatiker. Det är i sin brokighet och med
sina mångskiftande aspekt en rik och
personlig utveckling, som ingalunda torde vara
avslutad eller fullbordad, utan som högst
antagligt alltjämt kommer att bjuda på
överraskningar av olika slag. Så fattig som vår
inhemska dramatik i själva verket är ha vi
haft fullgod anledning att välkomna Hella
Vuolijokis vitala produktion som en frisk
vind i kvalmet och stillaståendet. Man kan
visserligen anmärka på en viss ensidighet och
dilettantism i hennes dramatiska skapelser,
men man kan inte förneka kraften, humorn
och den positiva livsviljan i hennes bästa
skådespel. Hon har otvivelaktigt en naturlig
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
