Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandts självporträtt. Av Erik Blomberg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
ligande även uppskattades på högsta ort
framgår bl. a. av den samling
konstnärsporträtt som grundades av kardinal
Leopold av Medici och som nu finnes i Uffizierna
i Florens. Redan under 1600-talet
införlivades ett självporträtt av Rembrandt med
denna samling. Konung Karl I av England
ägde även självporträtt både av
Rembrandt och Rubens.
Ingen konstnär har ägnat det egna jaget
en så intensiv och oavbruten
uppmärksamhet som Rembrandt. Han var ett barn
både av sin tid och sitt land. Den historiska
omvälvningen från kyrklig feodalstat till
borgerligt handelsvälde hade i Holland ägt
rum snabbare och grundligare än i de
flesta andra länder, där de högre stånden
behöllo greppet kring de representativa
formerna eller gåvo åt den segrande
pluto-kratin sin egen aristokratiska livsstil. I
Holland var klassförskjutningen radikalare
och underströks av att den nya staten efter
frihetskriget mot det katolska och
kejserliga Spanien blev en protestantisk republik.
Rembrandt representerar den nya
utslagsgivande klass, borgarna, som stigit upp från
det holländska småfolket, från hantverkarna
och bönderna, för att leda landets öden och
som ännu inte funnit sig till rätta på sin
framskjutna plats. Han är full av folkets
inneboende, obändiga och oförbrukade
krafter, men även av dess osäkerhet inför de
yttre formerna. Därav kommer till stor del
det problematiska och skiftande i hans
framställning av sig själv.
Ombytligheten i uttrycket, i hans
uppfattning av sitt eget ansikte har lockat även
allvarliga forskare att tvivla på, inte bara
att självporträtten äro av hans hand, utan
rent av att de föreställa just honom och
ingen annan.
»Varför skulle Rembrandt ha målat sig
själv så många gånger?» frågar professor
John van Dyke. Det tillskrivs honom inte
mindre än 64 målade självporträtt, medan
det av Tizian, Rubens, Rafael och van
48
Dyck inte finns mer än ett par tre stycken
av var. Och dessa likna varandra åtminstone
inbördes och föreställa tydligen en och
samma person, men i fråga om Rembrandt
äro de allesamman sedda vart och ett på sitt
särskilda sätt. Rembrandts ansikte är
omväxlande fetlagt, tunt, runt och fyrkantigt,
menar van Dyke. Än är han rik, än fattig,
än ser han ut som en tjuv och tiggare, än
som en vis, än som en dåre, ömsevis
sorgsen, skrattande och grimaserande. Kanske
var modellen Rembrandt själv, medger
van Dyke, men i så fall målad av hans
egna elever i ateljén under ett trettiotal
år — det skulle förklara det olika
utseendet och de olika stilar vari det tolkats.
Det kan vara skäl att bemöta denna
teori som f. ö. endast utgör ett led i sin
upphovsmans försök att kritiskt reducera
Rembrandts egenhändiga verk till en
bråkdel av vad som går under hans namn och
överföra resten till hans lärjungar eller
imitatörer.
Det räcker då med att framhålla de båda
ovannämnda målningarna från Karl I:s
samling och i Uffizierna. Båda kunna visas
vara autentiska, båda föreställa
Rembrandt. I ett inventar från omkr. 1639
över Karl I:s konstsamlingar upptas
nämligen bl. a. ett självporträtt av
Rembrandt, som i fråga om dräkten, den ovala
formen och det uppgivna formatet
motsvarar porträttet i Louvre från 1634, ett
av Rembrandts mest aristokratiska. Om
likheten råder lika litet något tvivel som
ifråga om porträttet i Uffizierna.
Det kan väl tänkas att i den långa serien
av självporträtt det förekommer något
eller några som inte föreställer Rembrandt
själv, det är också tänkbart att några få
av dem utförts av hans lärjungar. Men det
stora flertalet har en så övertygande
personlig karaktär, att de måste återföras till
en och samma personlighet. Visst finns det
stora olikheter mellan ungdoms-,
man-doms- och ålderdomsporträtten, men så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
