Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandts självporträtt. Av Erik Blomberg. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
F rån vänster: Rafael. Baldassare C a sti gl i o ne. Louvre. — Rembrandt.
Baldassare Castiglione. Handteckning. Wien. — Självporträtt.
Etsning. 163g.
fullbordade — med sitt eget anonyma
ansikte skymtande bland de andra, de
namngivna soldaternas. I andra porträtt
från 30-talet gör han mera intryck av
intellektuell yrkesman — läkare eller
handelsfurste.
Nu var ju Rembrandt något av allt
detta: forskare, stridsman, köpman — i ett
dokument står han t. o. m. upptagen just
som »köpman», och därmed avses
förmodligen konsthandlare. Och han blev det än
mer i kraft av sin fantasi. Dessa olika sidor
i hans rikt utrustade natur ge honom hans
rang, hans ställning av en representativ
och betydande person. Han identifierar
sig med den ene efter den andre av sina
förnäma klienter och han samlar dem alla
i sin egen uppenbarelse. Så framställer
han sig själv redan 1631 som en
österländsk potentat i stil med någon av de
magnifika rajor eller maharajor som
han förevigat under 30-talets första år.
Liknande kostymering återfinnes i
etsningen 1634 och i en teckning. Det är en
självapostrofering i helfigur, som skulle
verka helt komisk i sin yverborna upp-
blåsthet, om inte den lilla satta gestalten
mitt i sin stolta pose av segerviss fältherre
utstrålade en orubblig myndighet, som ett
ögonblick ger teaterkostymen sken av att
verkligen vara en österländsk despots.
Som en ung erövrare kom Rembrandt till
Amsterdam; att han genast tilldelat sig
själv en furstlig roll, och var fast besluten
att med hårdnackad viljestyrka kreera
den, därom ger denna naiva önskedröm i
österländsk förklädnad klart besked.
En lång rad porträtt från 1633 till 1640
visa hur han växer in i rollen. 1634 har han
målat självporträttet som tillhörde Karl I
av England, och här har han alldeles
särskilt bemödat sig om att se ut som en
förnäm herre. Både sammetsbaretten och
manteln är prydda med gyllene kedjor, hår
och skägg är omsorgsfullt friserade, något
sobert och verserat ligger det över hela
uttrycket — en man av värld. Rembrandt
har idealiserat sig, men på ett måttfullt
och sakligt sätt liksom i den lilla etsningen
»avec les trois moustaches», det är liksom
om det koketta barberarmodet, som han
odlar i detta och efterföljande porträtt
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
