Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ett sekel i två års litteraturhistoria. Av Lennart Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennart Josephson
Baronen och kammarherren i disgrace och
hans förhållande till sitt oumbärliga faktotum,
till tjänare och underlydande, hans
överlägsna sätt att behandla eller besticka
traktens myndigheter och främst hans förmåga
att under höviska former och med utstuderad
skadeglädje reta gallfeber på sin syster
dom-prostinnan, allt detta har sin motsvarighet
på ett lägre plan i Falstaffs Ett svårskött
pastorat. Både baronen och den f. d.
över-liggaren och lantpatronen hos Falstaff straffas
för sin hybris och deras planer korsas av ett
oförutsett öde. Dessa och andra likheter kan
naturligtvis bero på en viss schablonmässighet
i konturerna, särskilt i bilden av svensk
slotts- eller lantgodsmiljö. Just därför att
Hans nåds testamente i många avseenden är
schablonmässig, blir de specifikt bergmanska
dragen så verkningsfulla genom den skärande
kontrasten. Plötsligt, mitt i den svenska
landsortsidyllen, tränger sig Hjalmar
Bergmans Othellosjukdom fram. Det är, som
Linder framhåller, sina egna patologiska för-
nimmelser som diktaren återupplever i
romanen. Svartsjukan blir här mer än annars i
hans diktning något ofrånkomligt och
ödesbestämt, därför att den slår ned i själva den
oskuldsfulla sorglösheten, då den drabbar
berättelsens älskliga och ofördärvade
naturbarn. Den humor som fyller boken är dock,
också den, Hjalmar Bergmans egen, och den
har inga förebilder, då den utan att helt
förflyktigas kan slå över i djupaste tragik.
Författaren till denna avhandling har fört
fram sin skildring till den tid då, som han
säger, Hjalmar Bergman »har inmutat sina
huvuddomäner», då man kan skönja linjerna
i diktarens kommande verk. Man får hoppas
att I.inder fullföljer sin undersökning till att
omfatta också dessa (och att han då undgår
de tekniska svårigheter som parenteser, noter
och anmärkningar vållat honom och som
framkallat både upprepningar och
inkonsekvenser vid deras användande). Han har
förutsättningar att skapa en diktarmonografi som
är föremålet värdig.
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
