Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En dag på Svaneholm. Av Per Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Nyström
Bortåt en tredjedel av bruttoinkomsterna
på dessa slättgårdar brukar sockerbetorna
ge, och då är ändock inte det fodervärde,
som betblasten och betmassan
representerar, medräknat. Hos Mårtensson låg det
möjligen litet annorlunda till, ty han var
en framstående svinuppfödare: han
berättade, att han hörde på grisarnas gny, när
han på morgnarna kom till svinstallen, hur
de trivdes och ville sig — det var lika
nyansrikt och fullt av fina skiftningar som barns
joller för en moders känsliga öra. På
Mårtenssons gård gav svinen en tredjedel av
inkomsterna, och betorna kom först i andra
rummet. Men detta är icke regeln på
slätten. Nu stod vi vid trösklängans knut och
skulle ta farväl. Mårtensson ritade med
träskons spets i jorden, kisade ut över slättens
dyningar i sitt kära Vemmenhög, och då
tillade han oväntat liksom för att åt vårt
samtal, som hela tiden rört sig om aktuella
problem, ge ett slutornament:
— Vi hade inte varit där vi är om vi inte
haft Maklären och Stiernswärd.
Där gav han det på en gång ödmjuka
och stolta perspektiv, i vilket han ville, att
hans verksamhet skulle ses. Vem
Maklären — denna personlighet i bestämd form
— var, behövde jag inte tveka om. Innan
ätten introducerades på riddarhuset 1784
skrev friherre Rutger Maclean sitt namn
Makeléer, och den namnformen har
baronen fått behålla nere på slätten, där man
icke bekymrade sig om »The Poems of
Ossian» och det skotska modenamn, som de
unga kammarherrarna Makeléer, Rutger och
Gustaf, vid det gustavianska hovet lade
sig till med. Maklären lever ännu i
Vemmenhög som skaparen lever i sitt verk.
Att det är han, som skapat slätten, det
nutida kulturlandskapet, av det råmaterial,
som vår Herre dessförinnan under
årtusendens mödor bragt samman, har man inte
glömt här nere. Men vem var denne
Stiernswärd som i Vemmenhög kunde nämnas på
samma gång som Maklären? Jag miss-
tänkte knappast att det kunde vara Carl
Georg på Engeltofta uppe vid Ängelholm,
den splendide gentlemannafarmaren, som
experimenterade så banbrytande på sin
gård att han måste gå ifrån den och skulle
ha råkat i misär, om inte Carl XIV Johan
löst in den. Nej, det visade sig vara en
sonson Carl Gustaf Stiernswärd på Jordberga,
en av de bästa gårdarna på sydkusten, där
tills nyligen gamle Jan Kockum styrt och
ställt i några decennier. Carl Gustaf hade
dött någon gång på nittiotalet, ännu i sina
bästa år.
Att Stiernswärd kunde nämnas vid
sidan om Maklären säger förmodligen mera
om sockerbetornas betydelse för den nutida
vemmenhögska ekonomien än om hans
personlighet. Ty det var Stiernswärd, som lärde
vemmenhögsborna att odla socker. Härmed
började en nv epok i historien enligt
Mårtenssons historieuppfattning.
Vemmenhögsgårdarna är burgna
nuförtiden. Deras jord värde har varit i ständigt
stigande. Det betalas 80—90 kr. tunnlandet
i arrende för denna jord. Denna
värdestegring och den allmänna välmågan hänger
utan tvivel samman med
sockerbetsodlingen, som givit en säker basis för
produktionen och hushållningen. Mårtensson
berättade om de svårigheter Stiernswärd haft
att få bönderna att inse vilka möjligheter
sockret öppnade. Det är en klassisk för att
inte säga stereotyp bild ur det svenska
jordbrukets historia. Stiernswärd hade
börjat med sockerbetsodling på sin huvudgård,
men alla försök att övertala
arrendato-rerna att följa exemplet hade misslyckats.
Han nödgades till sist tvinga dem. Somliga
flyttade hellre än att acceptera
nymodigheten, men de som lärde sig konsten och
inte väjde för det mödosamma arbetet,
upptäckte att de tjänade pengar. När den
upptäckten var gjord, började hela
Vemmenhög att odla sockerbetor.
Vemmenhögsborna har fått råd att ha
en historia. Fattiga landsändar har ingen
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
