Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En dag på Svaneholm. Av Per Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En cl a g på Svaneholm
historia, i varje fall ingen levande historia;
det förgångna, minnenas värld måste dock
alltid hämta sitt ljus från nutiden liksom
planeternas slocknade världar hämtar sitt
ljus från solen. Sitt påtagligaste uttryck
fick vemmenhögsbornas historiska intresse,
då de för några år sedan inköpte
Svaneholms slott och där grundade ett museum,
som tillika är en minneshall över den store
Rutger Maclean. Med berättigad stolthet
berättar man, att kronprins Gustaf Adolf
vid invigningshögtidligheten hade gått i god
för att ingenstädes utom i Vemmenhög
skulle något sådant vara möjligt.
Det oväntade historiska perspektiv, som
Anton Mårtensson lade på det
vemmen-högska jordbruket, lämnade mig ingen ro,
och så kom det sig, att jag genom
labyrinten av slättens vägsystem förbi
Svenstorps mölla vandrade upp mot Skurup och
Svaneholm. Man hade sagt mig, att jag
skulle titta in hos småbrukaren Olof
Hansson i Saritslöv på vägen ditupp. Där skulle
enligt traditionen uthuslängorna härröra
från Maklärens tid. Den lilla gården visade
sig ligga tomt i tomt med Skurups köping.
Den hade en gammaldags boningslänga
med have på sydsidan och två små
uthuslängor som flyglar mot norr. Olof Hansson
arrenderade den och skötte den själv med
bistånd av hustru och dotter. Jo, han visste
besked. Gården utgjordes av en halv
mac-leansk normalfarm. Dessa skulle enligt
Maklärens system bestå av ett rektangulärt
åkerstycke på 40 tunnland, och Olof
Hanssons ställe var jämnt hälften. Uthusen
rymde egentligen endast kostall och
vagnslider. På dessa gamla gårdar fanns inte vad
man i Sverige kallar loge och lador och i
Skåne toskalänga (trösklänga); i stället
stackade man säden utomhus på ett mycket
konstrikt sätt, som numera endast få
behärskar. På min fråga huruvida husen var
byggda på Maklärens tid, menade sig
Olof Hansson inte kunna ge besked, men
Foto: Svenska Porträttarkivet.
Rutger Maclean.
Medaljong av R. Fahlcrantz. 1801.
säkert var att väggarna var makeléerade.
Detta är det tekniska uttrycket för den
byggnadsmetod, som Rutger Makeléer
introducerade på slätten.
Att leva kvar i ett verb är förmodligen
odödlighetens högsta form. Endast få av
mänsklighetens välgörare har fått den
avundsvärda lotten att övergå i verbform.
På Söderslätt har Maklären gjort det. Före
hans tid hade på detta trädfattiga område
bondgårdarna och under alla
omständigheter uthusen byggts med klinade väggar.
Det var en korsvirkesställning, utfylld med
ris och halm, på vilken klentes lera; en
ömtålig, tunn och bräcklig konstruktion, som
man ännu kan finna spår av här och var på
en gammal slättgård och som varit det
gängse byggnadssättet sedan järnåldern.
Maklären lärde bönderna att bygga bättre
isolerade och fastare hus, som dessutom
var lika billiga, helt kunde byggas på
gården och onödiggjorde det dyra teglet.
Väggarna bestod av stampad lera och var
av grova dimensioner.
De gamla husen gjorde ännu fullgod
tjänst. Den historiska utrustningen
hindrade inte att en dylik liten gård lämnade
en bruttointäkt på 8 000 kr., de i hushållet
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>