Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En dag på Svaneholm. Av Per Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En cl a g på Svaneholm
son nom par Robespierre, och den
republikanska författningen av 1794 var i hans hand,
Constitution de la Republique Françoise
prospée au Peuple François par la
Conven-tion Nationale. Ja, det tycks som om han
troget följt jacobinernas bana ända tilldess
de sista av dem förintades under Napoleon,
ty i hans ägo befann sig den officiella
relationen om processen mot general Moreau samt
en av de propagandaskrifter, i vilka
Napoleon anklagade de gamla revolutionärerna för
att stå i landsförrädisk förbindelse med
ministären Pitt, Alliance des Jacobins de
France avec le ministère anglais, an XII.
Men Rutger Maclean nöjde sig inte
med de officiella dokumenten: åtskilliga
av de mest radikala antirojalistiska och
antireligiösa stridsskrifterna ur de franska
konventsledamöternas, »kungamördarnas»
krets fann vägen till Svaneholm. Själv en
gång fängslad och förnedrad av sin konung
måste han med tillfredsställelse ha läst en
agitatorisk skrift från 1791 om de franska
kungarnas brott, Les Crimes des Rois de
France depuis Clovis jusqu’å Louis XVI,
författad av konventsledamoten och
medlemmen av säkerhetsutskottet Louis
Vi-comtererie de Saint-Samson, och till de
arbeten, som han fördjupade sig i, hörde
konventsledamoten Charles François
Du-puis’ Origines de tous les cultes, 1795,
vilket långt in på 1800-talet intog en
central plats i den antireligiösa propagandan.
Allt eftersom den revolutionära vågen
steg i Frankrike växte reaktionen tätare i
Sverige. Skräcken för världsrevolutionen
drev regeringen att tillintetgöra
tryckfriheten och att underminera den personliga
säkerheten. De makthavande menade att
smittan hade spritt sig till Sverige. De
fasade för de frihetssånger, som sjöngs av
studenter och gesäller:
Dumoriez, som bar sin styrka
på sin fällda bajonett,
gick att uti Brüssel yrka
alla sansculotters rätt.
Och under det reaktionens mörker,
polisförföljelser och tryckfrihetsåtal föll över
landet, bar Rutger Maclean sin fackla i
stormen. Det gick rykten i Stockholm,
berättar Hedvig Elisabeth Charlotta, att han
önskade avskaffa adelsskapet i Sverige.
Från franska revolutionens ytterlighetsmän
hämtade han sina idéer. Den isolation, i
vilken han levde och verkade skild från
och aldrig nämnd av det officiella Sverige
och som man sedermera förklarat som ett
uttryck för en lantjunkares förnäma
reservation, var en politisk isolation: man
fruktade och hatade honom som bärare av
farliga idéer, och han å sin sida kände
revolutionärens förakt för den värld, som han
menade skulle störta samman till grus.
Den hårda konsekvens och nästan
geometriska fasthet, med vilken han genomförde
sin revolutionering av kulturlandskapet i
Skurup, var ett väsensdrag, som han hade
gemensamt med vännerna i revolutionens
Frankrike. Han hörde hemma i samma
idévärld som de. Han var en av dem.
Ingen har mera ursinnigt skildrat detta
karaktärsdrag än Edmund Burke i sin
Reflections ön the French Revolution,
denna hätska och obalanserade pamflett
mot det nya Frankrike, vilken i alla tider
höjts till skyarna av konservativa
historiker och litteratörer. Det är omöjligt att
icke lägga märke till, skriver Burke, att
dessa människor, som utge sig för att vara
medborgare, genom sin benägenhet för
geometriska sönderdelningar och aritmetiska
arrangemang behandla Frankrike som ett
erövrat land. De far fram som vilda
erövrare, föraktande folket och sårande dess
känslor, och deras politik går ut på att
tillintetgöra alla spår av det gamla landet, det
må gälla dess religion, dess inre
förhållanden, dess lagar eller dess seder. Det är en
karakteristik också av Rutger Maclean.
Han kände till Burkes skrift. Den fanns i
hans bibliotek. Men man förstår hans
känslor inför den, då man samtidigt finner i
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
