Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rembrandts självporträtt. Av Erik Blomberg. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rembrandts självporträtt
gränsande koncentration är på samma
gång en obarmhärtigt borrande
självrannsakan, som avslöjar varje bitter linje, som
livet ristat i pannan, kring ögonen och
munnen i detta orörliga, som av en djup
och hemlig sorg förstenade ansikte. Det
är också människan på gränsen mellan
ljus och mörker, seende sig själv som ett
stycke natur, som skall utforskas och
klarläggas.
Över Rembrandts självporträtt från
50-talet är det någonting oerhört imponerande.
På den stora målningen från 1652 i
Konsthistoriska museet i Wien står han framför
oss i sin grova målarrock, med tummarna
instuckna bakom bältet, granskande sitt
verk — eller kanske en besökare — under
en paus i arbetet. Blicken är fast, uttrycket
iakttagande, men vänligt. Hållningen är
fri och naturlig, präglad av en osökt hög-
I målar röck. 1652.
Wien, Konsthistoriska museet.
het. Här gör Rembrandt för första gången
ett mäktigt, ja ett furstligt intryck. Han
är målaren. Han bär sin enkla målardräkt
som en kunglig skrud, därför att den är
hans och ingen annans. Den är ingenting
som han klätt ut sig i, den är ett med
honom själv, med hans dagsverk, hans
verk. Därför formar den sig kring den
kraftiga gestalten med breda penselstreck som
lever med atmosfärens skiftande ljus och
skugga kring det väsentligaste, som är
det ljusfyllda ansiktet, inramat av
barettens sammetsmörker. Här är en man som
äntligen vunnit fotfäste i sin egen värld.
En teckning från samma tid i helfigur
visar hur fast han tycks stå med båda
fötterna i marken. Han står mera
framåt-vänd och den satta figuren ter sig
därigenom ännu bredare, men eljes är situationen
och dräkten desamma, endast att han nu
har en hård hatt på huvudet i stället för
baretten, troligen för att den korthuggna
Teckning. 1654.
Amsterdam, Rembrandthnis.
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
