Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rembrandts självporträtt. Av Erik Blomberg. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
Oljemålning. 1660.
Paris, Louvre.
utan alla prydnader och smycken. Det är
en majestätisk gestalt, men spelar inte
ett förstucket löje i ögonvrån? Det är som
ville porträttet säga: »Han var dock en
konung!» men på samma gång: »Ja, en
teaterkonung!» Kanske har Rembrandt här
poserat för någon av sina bibliska eller
mytologiska kompositioner, där en sådan
centralgestalt dominerar; Ester och Ahasverus,
Philemon och Baucis eller rent av Claudius
Civilis. Han har tagit de sista resterna som
lämnats kvar efter auktionen på hans
kungliga skrudar och svept sig i dem som
till ett sista avsked. Det ligger trots allt en
okuvlig självhävdelse över bilden. I det
ögonblick, som han trampats i stoftet och
förvandlats till en tiggare i den mest
bokstavliga mening, ett inhyseshjon som inte
har något han får kalla för sitt, inte ens
produkterna av hans eget arbete, som skola
betala hans mat och bostad, i det
ögonblicket vill han framställa det man inte kan
ta ifrån honom: hans konstnärliga storhet.
Följande år har han målat sig själv helt
annorlunda, som en frysande gubbe,
nedhukad bakom rockkragen och med
sammanknäppta händer. Rembrandt har blivit
gammal och han gör inte längre något
försök att dölja det. Håret har grånat,
kinderna ha blivit slappa och påsiga,
ögonen insjunkna och omgivna av ett nät
av rynkor. Det pussiga utseendet framgår
av en etsning (Rembrandt raderande, 1658)
och en teckning, som synas mig samhöriga
med målningarna från omkr. 1660,
Rembrandt med palett, där han bär samma
mjuka vita mössa eller turban.
Det måleriska är utpräglat i alla dessa
tre varianter av konstnären och det är ju
också målaren som helt dominerar det sista
arbetsdecenniet. Porträttet i Kenwood
House i London andas ännu en viss trivsel
med yrket, men det i Louvre, där den
trötta illusionslösa blicken häftar vid de
egna dragen i spegeln med ett uttryck av
Den blinde B elisarus. Teckning.
Berlin, Kupferstichkabinett.
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
