Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Civilisation och ursprunglighet. Reflexioner efter en Englandsresa. Av Harald Wigforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Civilisation och ursprunglig het
det blå blodets cirkulation i en modern
demokrati. Och få sociala möten äro mer intressanta
att studera än gentlemannaidealets med den
obildade mannens atmosfär. Det är icke något
möte mellan främlingar. Man kan icke träffa
en vänligare och blidare själ än en gammal
engelsk arbetare, t. ex. i en pratstund på puben,
och de som känna till engelskt lantfolk,
sådant det framhärdar att leva och bete sig
i ett av världens mest industrialiserade
länder, berätta samma intryck. Det fattigare
folket i England ser så mycket grå tristess,
sannolikt också mycket av den råhet, som
ofta är en följd av okunnighet och tanklöshet.
Man skall icke sällan finna det utrustat med
sämre kunskaper och kanske med ett mindre
vaket intresse än människor i motsvarande
samhällsställning i vårt eget land. Men utan
att någonsin ha njutit undervisning i det
klassiska gentlemannaidealet äga dessa enkla
män och kvinnor en sådan avmätt och
tillmötesgående nobless, en så utpräglad
värdighet och stolthet över sin klass, att man utan
vidare förstår sammanhanget: de och
»gentlemännen» växa på samma rot, nämligen den
enhetliga livsform och livsstil, som under
sekler utbildats på de brittiska öarna och som
för länge sedan blivit en självklar egendom
också för det egendomslösa folket; den
historiska utvecklingen har frambringat en
gemensam nationalkaraktär och en gemensam —
människouppfattning. Man torde kunna anta,
att det breda folket icke står främmande för
den förfinade formvärld, som efterhand
kommer det till mötes i den reformerade
skolundervisningen.
Formvärld — det är ett mycket oegentligt
ord. Det är visserligen lätt att peka på
formerna, mången Englandsresenär har gjort
det till leda. De spela en överväldigande
viktig roll, ehuru många intellektuella engelsmän
förakta dem scm fördummande klichéer:
man får aldrig tränga sig på men alltid vara
hjälpsam; man skall visa tapperhet men får
inte tala om sig själv; gärna påtvinga sig
sina vänner som en god lyssnare men icke
brista i finkänslighet; kläda stora känslor i
vardagliga ord; sudda över en otrevlig
situation med en vänlighet och ett gott skämt;
och aldrig komma för sent till den enormt
tidiga frukosten, även om man gjort
olämpliga saker kvällen förut (vilket på intet sätt
betraktas som otillåtet). Dessa sina
konventioner bibehåller engelsmannen även i den
emotionella högkonjunktur, som han på sätt
W. C ön or. Övning i
granatkastning.
och vis upplever nu under kriget. Jag satt
en hel lunch med en mycket ung engelsk
flygkapten och talade cm allt möjligt, varvid
han fann tillfälle att berömma de norska
flygarna för deras insats vid Dieppe — men
att han själv varit med vid Dieppe och gjort
ett mycket gott arbete med sin squadron
var jag tvungen att inhämta på annat håll.
Och ni skall vara mycket framgångsrik för
att ens efter flera timmars samvaro med den
flicka, ni har mitt emot er vid bordet, lyckas
få ur henne att hon varit bilförare i London
under »the Blitz».
Men uteslutande en formvärld är det
sannerligen inte. De stående reglerna äro tänkta som
grundsatser inte bara för det yttre
uppträdandet utan även för tänke- och känslosätt
-— för det obestämbara något, som den
sede-samme följer ända till tråkighet och som retar
skönandarna till ursinne, detta något som
vi kalla moral. Och ytterst gi undas
reglerna på den individualism och aktning för
människovärdet, som kommit att bli
utmärkande för brittisk livssyn.
Nå, även dessa fasta moralkonceptioner
och angenäma seder kunna lätt stelna till
585
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
