- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioförsta årgången. 1942 /
586

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Civilisation och ursprunglighet. Reflexioner efter en Englandsresa. Av Harald Wigforss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Harald Wigforss

ett bedrägligt hölje för andlig utarmning
eller tarvlighet. För människor som ha något
att dölja, tomhet eller ondska, äro
konventionerna räddande änglar, med vilkas hjälp
även den själsligen lytte kan bli som andra,
ja, kanske t. o. m. eA strå vassare och
intressantare. Detta är anledningen till att dåligt
folk i England ofta bli betraktade som
hycklare och inte som rätt och slätt dåligt folk.

Vad som nu är värt att lägga märke till
är, att denna höga form- och begreppskultur
inte minst under kriget tycks ha fyllts med
ett innehåll, som präglas av vitalitet och en
livlig kontakt mellan människor och klasser,
en kontakt med förvånande lite friktioner
och en lika påtaglig omedelbarhet. Detta
intryck verkar så starkt på främlingen, att
man inte kan låta bli att anställa
jämförelser med den gängse uppfattningen om
engelsmannen som en i hög grad sluten och
otillgänglig kurre. Det är med denna
uppfattning som med nästan allt annat som sägs om
engelsmannen: det ligger något i den. Han har
en benägenhet att vara reserverad i vissa
situationer och i vissa ämnen. Och ur en
natio-nalkaraktär, som är så rik på paradoxer och
så intimt sammanhängande med en
fortgående historisk utveckling, kan man alltid
plocka ut något enskilt drag och påstå att
det är representativt. Det kan mycket väl
vara det, men dess motsats kan också vara det.
Med rätta varnar man oss för den dilettantism,
som lurar i alla beskrivningar av
national-karaktärer.

Tonen och atmosfären i Englands offentliga
liv borde i alla fall ge en tankeställare. I
underhuset kastar man inte bläckhorn på
varandra — det torde vara mycket svårt att
anskaffa ett bläckhorn där — men man är
synnerligen uppriktig, och bilden av ett
stoj ande parlament är mera sann och
betecknande än den av ett sovande. Redan den första
bekantskapen med en engelsk politisk
församling ger intryck av något livaktigt,
nyfiket och stämningsbetonat. Man må gå till
ett stort möte med dess oefterhärmliga
inramning av känt folk på plattformen, »vilka»
■— sade en massmötesexpert en gång —
»liksom de fattiga alltid äro oss nära». Eller
man må gå till ett litet möte eller till en pub —
överallt skall man finna folk snara att språka
och lätta att språka med, alltid benägna att
grymta, att dunka handflatorna i bordet
som ett tecken på gillande och att ställa
besvärliga frågor. Samma atmosfär, »cheerful»

och naturlig för att inte säga bullrande, kan
man nu inandas i de stora vapenfabrikerna,
där folk eljest borde ha lätt för att hålla sig
allvarliga.

Det är sannolikt, att uppfattningen om den
stele och inbundne engelsmannen vann
spridning hos oss under den victorianska eran,
imperialismens tid och samtidigt den epok,
då kommunikationstekniken gjorde det
möjligt för människor att i helt annan
utsträckning än tidigare resa och se ett främmande
land. I det victorianska stilschemat fanns
nog mycket som kunde förklara denna
uppfattning. Men detta var ju icke hela England.
Det vi möta i Shakespeares verk är helt
annorlunda. Hans lidelsefulla
renässansmänniskor, som röra sig i en atmosfär av stora
känslor och handgripligt burleska skämt,
skilja sig på ett markant sätt från både
puritaner och victorianer. Och gå vi fram till
whigfamiljernas glada tid, livfullt och
åskådligt skildrad av David Cecil i hans bok om
Lörd Melbourne, är det något som alls icke
påminner om den fantasilösa och stränga
borgerlighet, som kom till inflytande genom
idoghet i all slags business. Det är möjligt
att även den nuvarande tiden, inte minst
krigsåren, en gång kommer att avteckna sig
med epokens skarpa konturer.

Betecknande för den är en hög grad av
civilisation tillsammans med en hög grad av
ursprunglighet. Nice männers har blivit
något mer än ett talesätt och en
uppförande-kodex, det har blivit den naturliga ramen
för ett öppet och mottagligt sinnelag, präglat
av socialt medvetande och en starkt känd
gemenskap. Från mellankrigstiden med dess
stämning av desillusion och otrygghet
känner man sig redan vara på stort avstånd. Och
denna ökade öppenhet och samhällelighet
behöver inte nödvändigtvis komma i
konflikt med det drag i engelsmannens liv,
som kanske bidragit till att skapa
uppfattningen om hans otillgänglighet: den
outrotliga driften att bygga en »liten värld»
kring sig och sin familj, där man kan dra
sig tillbaka och vara sig själv eller vara
ingenting, allt efter råd och lägenhet — ty
även detta är på ett sätt en social drift.

När man lägger samman vad man vet om
orsakerna är det ganska klart att det måste
vara så. Krigstidens prövningar ha främst
genom bombangreppen blivit en erfarenhet
för den stora allmänheten, och en
motsvarande samfälldhet utmärker de ansträngningar,

586

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:08:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1942/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free