Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Civilisation och ursprunglighet. Reflexioner efter en Englandsresa. Av Harald Wigforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Civilisation och ursprunglig het
som det brittiska folket gör för att självt
kunna föra kriget. Tillsammans upplever man
den i sitt slag enastående och sällsamt
skakande politiska verklighet, som ger detta
krig dess särprägel, och där Englands
uppgift avtecknar sig med motsvarande skärpa
för gemene man. Man kan väl ifrågasätta,
om engelsmannen i modern tid känt sina
personliga moralbegrepp så helt
sammanfalla med dem, som han anser att
England följer i sin politik. Han ser i England
»a bulwark for the cause of men». Han har
sluppit den klyvning i detta stycke, som är
så ägnad att åstadkomma cynism. Han har
funnit ett medel att rädda sin individualism
utan att uppge kravet på samhällelighet.
När städerna brunno såg man framför sig
utan förställning eller förkonstling några av
de fundamentala värden, som den civiliserade
människan visserligen kan förneka eller
nonchalera, men i så fall bara till sin egen
skada. Det var en andlig verklighet, som på
detta sätt tog gestalt, men den var icke som
i fredstid en ideologi som tycktes synnerligen
bekväm och ägnad att leda till större lycka
och välstånd för alla. Tvärtom, i samma
ögonblick som man bestämde sig för att hålla
på den, kom svaret i form av en materiell
förstörelse och ett kroppsligt lidande utan
jämförelse. Så snart man blickade mot
himlen, svarade den med att ösa bomber över
en. Det var utan tvivel en tro »över allt
förnuft», en förmåga att »höja sig till mera ädla
ting än sorgen över nöden och icke som
barbarer böja sig i skräck och vanvett under
hårda öden», som räddade England från en
allvarlig förtroendekris, framkallad av
katastrofen under 1940 och många års politiska
försummelser. Det var, med andra ord,
precis den enkla och förtroendefulla
grundinställning man finner i de äkta engelska
krigsböckerna från detta år: från Erie Knights
berömda roman till Jane Nicholsons lilla,
till det yttre oansenliga skiss »Dag utan natt».
Känslan av att ha en uppgift vägde tyngre
än den destruktion, som hotade att trycka
ned en, pliktuppfyllelsen blev icke slavarbete
utan en glädjekälla för fria män. Häri ligger,
kan man våga fastslå, hemligheten med den
frihet från förkonstling, den »singleness of
mind», som i dag plötsligt synes utmärka
den formrika engelska civilisationen.
Och jordmånen var fruktbar. Den engelska
Erie Kennington. Eldare A.
Martin pd H. M. S. »Exeter».
kulturen, inte minst den politiska, vimlar av
symboler. De äro att fatta som tecken icke
på en livlös traditionalism utan på en
överväldigande rik och fruktbar känslovärld,
lika stillsam i sina uttrycksmedel som den är
komprimerad till sin konsistens.
Det är denna värld vi möta i den engelska
lyriken genom tiderna. Den fyller
Words-worths verser och ger hans nationella dikter
under Napoleontiden en säregen intimitet,
väsensskild från maktpolitikens kyla eller
fanatismens glöd. Det är samma värld som i
den nya Napoleontiden lyckats fylla en
kultur, som kanske i praktiska ting har
åtskilligt att lära, med dess kärna av verklig
ursprunglighet. Ingen dålig grund att bygga
på, skulle man tro, för en nation, som
tillsammans med nederlag och segrar lär under
kommande dagar få räkna in ett avsevärt
antal svårigheter och frestelser,
ackompanjerade av stora förhoppningar och ett
väldigt ansvar.
587
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
