Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Otto von Friesen. Av Einar Löfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto von Friesen
dess ålderdomliga samhällsförhållanden och
dess konservativa, men kvicktänkta
befolkning. —
Här är icke platsen att i detalj ingå på
von Friesens vetenskapliga författarskap i
hela dess omfattning. Det börjar med rent
språkliga undersökningar rörande skilda,
delvis mycket svåra frågor inom grekiskans
och de germanska språkens historiska
ljud-och formlära. Även om dessa arbeten — jag
tänker särskilt på den berömda, men starkt
omstridda doktorsavhandlingen — tillfört
forskningen nya synpunkter och visa prov
på betydande skarpsinne, har man dock en
känsla av att författaren här ännu icke
riktigt funnit sin form och sitt egentliga
arbetsfält. Sitt fulla mästerskap når han
utan tvivel först i den imponerande rad av
arbeten, vari han med suverän
självständighet och bred överblick behandlar den
skandinaviska Nordens vikingatid, dess
människor, monument och historia.
Framför allt är det här det svenska materialet,
som står i förgrunden. Ty visserligen kände
von Friesen bättre än de flesta den isländska
ättesagans värld, hög och kylig som
Vintergatan, men hela hans natur och väsen
drog honom långt mera till det fornsvenska
rättssamhället, den urgamla svenska
bondedemokratien, av vilken han själv med sin
kärva öppenhet och sin sunda känsla för
det folkliga var en sentida ättelägg. Hans
utpräglat realistiska läggning och hans
förkärlek för det konkret givna gjorde det
helt naturligt, att han härvid i främsta
rummet kom att rikta sitt intresse på våra
gamla runminnesmärken, denna i sin art
enastående forntidskrönika i sten. Dess
utforskande ur de mest skilda synpunkter
är von Friesens vetenskapliga storverk.
Början göres, som sig bör, med själva
grundproblemet om runskriftens härkomst.
Man hade förut velat härleda runorna ur
det vanliga latinska alfabetet, men denna
förklaring hade i en hel rad punkter stött
på stora, i själva verket oövervinneliga
svårigheter, von Friesen kommer här med
ett alldeles nytt uppslag, och det är
karakteristiskt för hans vetenskapliga
personlighet, att han därvid närmast utgår från
sakliga, i detta fall alltså arkeologiska
synpunkter. Den utmärkte fornforskaren
Bernhard Salin hade med hjälp av arkeologiskt
material klart uppvisat, att redan i andra
årh. e. Kr. en germansk kultur utvecklat
sig vid Svarta havets nordkust, som sedan
hastigt spritt sig mot nordväst, upp mot
Östersjöns södra kust och därifrån vidare
till de olika nordiska länderna. De äldsta
runorna återfinnas er.ligt Salin just på
föremål tillhörande denna kultur. Nu är det
självklart, att de i Svartahavstrakten
boende germanfolken (goterna) måst taga
starka intryck av den klassiska,
grekiskromerska odlingen, och von Friesens mycket
sannolika teori är den, att runorna
uppstått i främsta rummet ur den grekiska och
endast i mindre mån ur den latinska
vardagsskriften, kursiven. Detalj bevisningen
återfinnes i det alfabethistoriska arbetet
Om runskriftens härkomst (1904), som för
alltid kommer att stå som en milstolpe i
runforskningens historia. Här förenas på
ett ovanligt lyckligt sätt en ung forskares
djärva och fruktbara fantasi med den för
von Friesen säregna klarheten och
stringensen, och hela undersökningen har trots
sitt blygsamma omfång något av den stora
vetenskapliga teoriens fasthet och harmoni.
Dess resultat stodo länge obestridda, och
först under de senaste decennierna ha
andra förklaringsförsök sett dagen, av vilka
dock intet, efter mitt sätt att se, har den
konsekvens och övertygande kraft som von
Friesens. Det kan tilläggas, att hans
uppfattning för icke länge sedan vunnit bifall
av en bland samtidens allra främsta
historiker, österrikaren A. Dopsch.
Till denna grundläggande undersökning
sluter sig en lång rad av specialarbeten,
större och mindre, populariserande såväl
som strängt fackvetenskapliga, i vilka
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
