Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tjugo år (Fem visor). Av Jarl Hemmer - Efteråt - Av två trasor —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGO ÅR
(Fem visor)
Av JARL HEM MER
Ef t ev åt
Käraste, käraste, jag ropar dig an!
Minns du hur en junihimmel
obeskrivlig brann?
Minns du våra skymningskyssar under
skumvit slån,
vivor, vildros, västergök och doftstråk
fjärranfrån?
Barnet mitt, barnet mitt, som långt
från mig går,
leker vinden lika lustigt i ditt glada hår?
Tyst är göken, mejad ängen, men min
heta bön
bäddar dig en blomsteräng, en evigt
frisk och grön.
Käraste, käraste, jag viskar dig till:
Möter dig en stormig höst, förbliv
i hjärtat still!
Du, som gav mig liv igen och tvådde
världen ren,
var du i den världen går, så går du
ej allen.
Av två trasor—
Av två trasor vart en flagga,
ej för världen att beskåda,
dyrbar bara för oss båda. —
Du, låt gyllne färgen vagga
i vår kärleks varma bris!
Mellan oss gå tysta vindar
genom mil av stängda grindar
ur ett hemligt paradis.
Åt två vilsegånget blinda,
som varandra räckte handen,
gav den gode gudomsanden
ljus för deras kärleks skull. —
Du, låt intet mer oss binda
vid de gamla töckenlanden!
Bort till sista himlaranden
lyser sky och lyser mull!
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
