Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Einar Billing. Av Folke Holmström. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Holmström
och objektiv struktur, som en mera statisk
världsbetraktelse konstruerar sig i det
naturlagsbundna verklighetssammanhanget. »Så
knyter sig det hela samman till ett fast och
kontinuerligt sammanhang, lika väldigt och
väldigare än det andra, som vi kalla naturen»,
heter det i »Herdabrevet». Den dynamiska
inblicken i denna »uppenbarelsekontinuitet»
blir sålunda för Billing en sorts
sannings-eller verklighetskriterium av lika bindande
art som det fasta natursammanhanget. I sitt
fixerande av det historiska förloppets
meningsfyllda innebörd såsom den fördolde
Faderns uppenbarelse har han i själva verket
ända från grunden genombrutit de statiska
och intellektualistiska tankevanor, som den
kristna kyrkan tagit i arv från hellenismen.
Och därmed har han fått grepp om en genuint
kristen livsbetraktelse, som ligger djupare
än de antika filosofskolornas och
frälsningslärornas ständiga vacklande mellan en
naturalistisk och en idealistisk livssyns ensidiga
alternativ. De förutsätta en metafysisk
motsättning mellan ande och materia såsom
tillvarons grundläggande struktur, medan den
bibliska, klarare religiöst och moraliskt
utpräglade dualismen mellan god och ond
viljemakt innebär en totalbetraktelse av livet,
som låter både ande och materia, siäl och
kropp såsom organisk livsenhet bedömas
såsom antingen alltigenom god, inifrån
sinnelagets innersta ut i handlandets yttersta
förgreningar, eller alltigenom förvänd och i
grund fördärvad. Även om Billing i den
tidens idéhistoriska kulturläge betraktade en
idealistisk livssyn såsom en nödvändig
bundsförvant till den kristna tron, har han i själva
verket i och med uppvisandet av att den
naturalistiska livssynen endast ger en
ensidigt förträngd aspekt av verkligheten, tillika
uppvisat den idealistiska betraktelsens
ensidighet och oförmåga att adekvat uttrycka
den kristna trons spänningsfyllda rikedom.
Billings uppenbarelseteologi signalerar
sålunda inbrottet av icke enbart en
naturalismens, utan jämväl en idealismens kris
inom det kristna tänkandets eget läger, vars
vittgående konsekvenser vi ännu icke ens
förmå skönja konturerna av.
Upplysande är att på Billings idéhistoriska
ställning analogivis tillämpa vad han själv
yttrat om Eklunds. I ett tänkvärt inlägg i
psalmboksdebatten vid 1934 års kyrkomöte
påvisade han, hur redan J. A. Eklund, trots
den medvetna frontställningen mot åttio-
talsradikalismens nyorientering i
livsåskådningsfrågorna, i sin banbrytande insats
såsom predikokonstens och psalmstilens
förnyare själv betecknar det stilistiska
genombrottet för en mera realistisk tidsanda — lika
markant som Strindberg inom den profana
vitterheten. (Den enda skillnaden är, att
medan den bortgångne diktaren för
längesedan fått Svenska Akademiens absolution,
vägrar denna traditionsbundna
smakdomstol alltjämt med hårdnackad konservatism
att erkänna det poetiska värdet av att den
levande sångaren undanträngt romantisk
efterklang och retorisk svulst i det religiösa
språkbruket med klassiskt kärnfull enkelhet
och kärvt manlig saklighet!) På liknande
sätt kan man fixera Einar Billings insats så,
att han, ehuru aldrig för egen del medveten
om någon kritisk avgränsning mot annat än
naturalismens håll, i själva verket utformat
en teologisk realism, som genom sitt djupa och
fasta grepp om själva den religiösa kärnan i
den genuint kristna livssynen förmått
gestalta så klassiskt klara uttryck därför, att
den markant skiljer sig från allt vad både
naturalistisk och idealistisk livssyn heter.
Om Billing alltså förmått negativt avveckla
viktiga men ofruktbara och antikverade
fundament inom den genom sekler
nedärvda teologiska tankemassan, beror detta
på att han varit så mycket fastare positivt
förankrad i det väsentligen bärande arvet
från uppenbarelsens renaste och mest
klassiska epoker och därigenom fått hjälp till
fördjupad religiös klarsyn. De
gammaltestamentliga skriftprofeternas
kallelsemedvetande bildar den psykologiska
utgångspunkten för Billings dristiga inträngande i
Jesu medvetande om sin messianska
sändning, men i grunden torde den metodiska
skolning han vunnit som Lutherforskare ha
givit honom nyckeln till ett innerligare
tillägnande av det bibliska tänkesättet. Den
unge svensken har med en ny tids förfinade
historiska metod och fördjupade
psykologiska inlevelse förmått klarlägga de innersta
tankesammanhangen och den bärande
strukturen i reformatorns tankevärld, redan innan
den s. k. »lutherrenässansen» inom tysk
teologi, förnämligast genom Carl Stänges och
Karl Hölls forskningsinsatser, ledde fram
till en liknande Luthertolkning, som låtit
det äkta reformatoriska tänkandet, i
väsentliga stycken oförstått av samtiden och under
sekler undanskymt av vida torftigare epigon-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
