Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
»mödornas land» äro målade med både
säkerhet och fin känsla för atmosfäriska och
koloristiska problem.
Hilding Linnqvists konst anmäler sig
som den starkaste kontrasten till en socialt
eller religiöst etiketterad konstnärlig strävan.
Innerlighet och karaktär har den i rikt mått
men alldeles utan programmatisk förkunnelse.
När denne konstnär med stark känsla för en
snäckas linjespel eller en blommas skönhet
sätter sig att återge synen på duken, är han
minst av allt intresserad för motivets
symbolvärden. Han vill fånga det väsentliga i det
sedda, och hans reflexion gäller närmast
den sakliga värderingen av motivets alla
konstnärliga möjligheter. Hans bästa verk
äga denna sällsynta förening av stram
behärskning och spontan ingivelse, vars
friskhet icke gått förlorad vid eftertankens och
prövandets olika arbetsmoment. Den som
skriver dessa rader har aldrig känt en så
intensiv konstbetraktandets glädje inför någon
blomstermålning som vid åskådandet av hans
»Trädgårdsbänken», där varje penseldrag
synes ligga på de rätta millimetrarna och där
färgernas lyskraft spänstigt svarar mot
teckningens rytm och svikt. Målningen förekom
på den märkliga novemberutställningen i
Färg och Form, där Linnqvist visade de sista
årens arbeten. Kollektionen omfattade ett
brett register av porträtt, utsikter över
Riddarfjärden, stilleben med majestätiska krukor,
motiv från konstnärens ömt vårdade
trädgårdsaltan, interiörer m. m. Man ger sig på
nåd och onåd inför denna konstnärliga logik,
detta lidelsefulla studium, som föraktar varje
billigt knep och som går direkt på
svårigheterna utan bakåtblickande på redan vunna
resultat. Knappast någon modern svensk
målare har prövats i så många olika
uppgifter, monumentala och andra, som
Linnqvist, men varje gång han tar fatt i en ny
motivkrets, har han den sanne konstnärens
ödmjukhet inför uppgiften.
Hösten har varit rik på goda utställningar
och många yngre målare ha haft
uppmärksammade vernissager. Curt Clemens hade
stor och berättigad framgång i
Svensk-Franska konstgalleriet. Denne starkt
personlige och förfinade artist visade här hela vidden
av sitt kunnande. Man dröjer länge vid
minnet av hans suggestiva bilder av unga
kvinnor, återgivna med sensibilitet och på
samma gång djärv och öm karakterisering.
Clemens kan ibland påminna om den unge
Sven Hempel. Den sista dagen.
G o ti a elie.
Picasso — särskilt i dennes s. k. blå period
— även om färgorkestreringen går i helt
annan riktning, på sistone åt en sällsam ton
i orange och brunrött. Hans konst har ett i
nutida svenskt måleri ovanligt
lyriskt-roman-tiskt drag, som understrykes av
färghållningen. Han är dessutom en tecknare av hög
konstnärlig kvalitet.
Före Clemens i Svensk-Franska
konstgalleriet var en minnesutställning av Dick
Beers konst anordnad. Denne avled 1938
utan att ha nått det erkännande, som han på
grund av sin konstnärliga betydelse
förtjänade. Minnesutställningen rättade till detta
förhållande på ett värdigt sätt, och hans ytterst
mångsidiga, franskt influerade produktion
presenterades i ett rikt urval oljemålningar
och akvareller. Man fick följa konstnären på
hans väg genom en tidigare impressionistisk
och en senare kubistiskt orienterad period.
En viss oro och vandrarlust ledde honom
genom många experiment fram till slutlig
harmoni. Under de växlande stilarnas
kaleido-skopiska mångfald spårade man en djup
och äkta inlevelse i de måleriska problemen.
I likhet med Dick Beer röjer Jurgen
Wrangel stark kontakt med den franska
målarkulturen. Courbet och Monet ha
tillfört hans konst rika värden, och han har
oftast hämtat motiven till sina målningar i
Frankrike. På en vacker utställning i Galerie
Moderne visades ett urval av hans
produktion från perioden 1931 till 1937. Hans
märg-fullt komponerade skildringar från den
normandiska kusten och de plastiskt klara och
ljusmättade landskapen från en resa till
SI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
