Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstkrönika
också denna sällsamma och icke så litet
pretentiösa drömvärld förefaller en yngre
generation svårgripbar, inger dock
konstnären respekt genom sin originalitet. Med
orubblig konsekvens fortsätter han att måla sina
syner som förr. Även en modellstudie i det
fria i dagsljus får hos David Wallin ett
stänk av saga och myt. Idyllen är icke alltid
fri från sötma. I några tavlor med barn och
åldringar får han fram gripande uttryck,
som mer än de understruket ljuva
badbilderna röja hans verkliga konstnärskap.
Den gamle i bädden, som med sina trötta
händer famlar över ett ålderdomligt
musikinstrument och vänder sitt fårade ansikte mot
åskådaren, har skildrats med övertygande
känsla.
I december 1922 dog John Sten på ön
Bali i Nederländska Indien, dit han rest
med sin hustru för att i likhet med Gauguin
finna en av civilisationen oberörd miljö och
en primitiv konstkultur, som eggade hans
fantasi. Sin konstnärliga kvarlåtenskap hade
han testamenterat till Hudiksvalls museum.
Vissa tavlor fingo enligt bestämmelserna
säljas, för att museet skulle få medel till
inköp av andra konstnärers verk. I Modern
konst i hemmiljö ordnades i oktober en
utställning av John Stens målningar, dels
ett urval ur Hudiksvallsmuseets permanenta
samling, dels verk för försäljning. Trots
lokalens begränsning hade man åstadkommit
en förnämlig utställning, som med sin
färgprakt lyste upp höstrusket. Man fick följa
konstnärens utveckling under olika perioder.
Hans lysande dekorativa begåvning nådde
högt i stora kompositioner med nakna
gestalter i landskap. Sambandet med Cézanne
är påtagligt, och Sten lärde även av de
franska kubisterna. I stora, bredvid varandra
lagda färgfläckar utformade han paradisiskt
blommande landskap, vars yppiga kolorit
bildade klangbotten för dekorativt förenklade
figurer, som dock aldrig helt förlorade
sambandet med den realistiska modellstudien.
En viss jordisk tyngd och barockmässig
sensualism präglade hans nakna kvinnor.
Föreningen av ornamental uppbyggnad och
vitala verklighetsintryck nådde kanske högst
i de färgstrålande akvarellstudierna från Bali,
av vilka ett urval medtagits på utställningen.
Fantasidraget har både hos John Sten och
David Wallin en egenartad förankring i
känslan för det romantiska landskapet, vilket
bildar bakgrund för den mänskliga gestalten.
Olle Hjortzberg. Konstnärens j
hustru. Oljemålning. 1903. ^
Hos båda spårar man en halvt mytologisk
tendens att vilja hylla jordens fruktbarhet
och alstringskraft, hur olika vägar de än valt
för att ge form åt upplevelsen. Bakåt i
tidsperspektivet skymtar man Giorgiones Venus
i landskapet, Rubens’ mytologiska fantasier
och Renoirs blommande unga kvinnor. Också
Josephsons strömkarl har denna starka
förbindelse mellan figur och landskap. Gösta
Sandels’ konst uppvisar likaledes många drag,
där denna kontakt ger något väsentligt. I
den modernaste svenska konsten synas Birger
Ljungquist och Sven Erixson haft starka
upplevelser i denna riktning. Den sistnämnde
har ofta målat sin Irma som en liten energiskt
uppstickande planta i en yppig blomstergård.
Sven Hempel, som i december utställde i
De ungas salong vid Vasagatan, har en
intensivt romantisk ådra med anknytning till
landskapsdiktarnas källsprång. Hans serie av
gouachemålningar avslöjade en djupt
personlig uppfattning. Tidigare har han i
detaljrika Sundbybergsmotiv odlat kåk- och
proletariatgenren, men i gouacherna från I94t
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
