Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Brott och vidskepelse. Av Arvid Wachtmeister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brott o c h vidskepelse
Av Arvid Wachtmeister
II J TT av de mest fängslande — fast
långt ifrån uppbyggliga — kapitlen inom
kriminalpsykologien är det som berör
sambandet mellan brott och vidskepelse. Man skulle
ju kunna tro att sådant samband vore att
finna blott i länder, där folkupplysningen är
dålig, såsom i Ryssland, Bulgarien, Italien
och Spanien. Så är emellertid ingalunda fallet.
Man har i stället med rikhaltig
dokumentering under de sista årtiondena kunnat påvisa,
att även i länder, där man eljest anser den
högsta civilisation vara rådande, de mest
skiftande vidskepliga föreställningar på ett eller
annat sätt, kunna sättas i samband med
begångna brott.
Den kriminella vidskepelsen kan ur
krimi-nalpsykologisk synpunkt för
brottmålsjuristen vara av betydelse i olika avseenden.
Viktigast äro kanske de fall, då vidskepelsen
spelar roll av brottsmotiv. Brottet kan, om
man ej känner den bakomliggande
föreställningen, synas alldeles oförklarligt eller
åtminstone te sig såsom begånget i ett tillstånd av
otillräknelighet. — I många fall bör
vidskepelsen tagas i betraktande såsom
straffminsk-ningsgrund, men under andra omständigheter
kan den i stället verka straff skärpande. Detta
senare är särskilt fallet vid ett slag av kriminell
vidskepelse, som här av utrymmesskäl ej
kommer att närmare beröras eller de ofta
förekommande fall, då slipade brottslingar i
allehanda bedrägliga syften draga nytta av
sina medmänniskors vidskepliga sinnelag.
Ofta nog kan slutligen kännedomen om ett
visst vidskepligt bruk sätta domaren i
tillfälle att förebygga ett visst brott. Så är
exempelvis fallet vid de s. k. menedsceremonierna,
vilka i det följande skola närmare beröras.
Det var ej så länge sedan som den allmänna
opinionen i Förenta Staterna upprördes av ett
mord begånget av rent vidskepliga motiv i
närheten av staden York, omkring 10 mil från
Washington. Tre ynglingar hade nämligen
mördat en gammal man i tro att han var en
trollkarl, från vars besvärjelser förlösning
kunde vinnas blott genom att klippa en lock
av hans hår och begrava den i jorden åtta
fot djupt.
Rätt nyligen gick genom pressen en notis,
enligt vilken en äldre kvinna i en liten
ort i södra Tyskland av några grannar blivit
beskylld för att ha förhäxat deras kreatur,
så att mjölken sinat. Och beskyllningarna
blevo slutligen så besvärande att den stackars
kvinnan ej såg sig någon annan råd än att
till domstolen instämma sina belackare och
yrka ansvar på dem för ärekränkning.
Man känner sig till en början en smula
häpen, då man nödgas konstatera att dessa
tilldragelser passerat, ej under den medeltida
häxtrons skräckfyllda dagar utan i vår
upplysta tid, och ej hos ett primitivt folkslag, där
tron på magi och trolldom bildar en
grund-väsentlig beståndsdel av hela
livsuppfattningen, utan i ett par av världens ledande
kulturstater.
Om man emellertid söker inpassa
gärningarna i deras »kulturhistoriska» och
kriminalpsykologiska sammanhang, bli de
åtminstone i någon mån förklarliga. Det får
nämligen ej förbises att tron på häxor och
trollkarlar, d. v. s. på människor, vilka i
något avseende äro i besittning av övernaturlig
makt —- oftast av fördärvlig art — är en av
mänsklighetens mest elementära
föreställningar. Vi finna den sålunda hos de lägst
stående naturfolk lika väl som i den klassiska
antiken och de verkliga häxprocessernas
gyllene tid, och man kan blott med beklämning
fastslå, att den ingalunda, såsom åtskilliga
optimister tvivelsutan förmena, är en
övervunnen ståndpunkt hos oss i det tjugonde
århundradet utan tvärtom florerar ganska
livskraftigt. Och man må ingalunda föreställa
sig att denna tro, blott därför att vi befinna
oss i den s. k. civilisationens århundrade,
skulle taga sig några särskilt civiliserade
uttryck!
Moderna häxprocesser
De fall, då häxtron föranlett konflikter med
strafflagen äro ingalunda sällsynta. Häxorna
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
