Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett fritt sinne. Kring Prins Eugens bok Breven berätta. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett fritt sinne
Månuppgång i Valdres. i8ço. Oljemålning.
Tillhör prof. Hans Gudes arvingar.
inte för färdig och klar. Han uttalade till
och med sin förhoppning att den aldrig
skulle bli det, utan att livet ständigt
måtte tillföra honom nya uppslag och
synpunkter. »Det är väl just det som gör en
tro levande att den ej är fastslagen, utan
att den ständigt ändras och utvecklas.»
Det är den friska bekännelsen av ett sinne,
som är frigjort från varje dogm och öppet
för varje ny erfarenhet. Denna motvilja
mot att fastna, denna villighet att ständigt
lära nytt, denna mottaglighet för vad livet
kunde ha att bjuda av värde, blev
prinsens maxim i alla livsförhållanden. En
gång uttryckte han den sålunda:
»Förutfattade åsikter får man ännu mindre ha i
konsten än annars. Allting är vackert,
om det bara finns någon som tycker det
är vackert.»
Ensidighet och självtillräcklighet kunna
ofta vara goda ledsagare för en ung
konstnär, när han skall bryta sig sin egen väg.
En natur av prinsens vida tolerans har
svårare att finna sin linje. Vad som är en
etisk styrka, kan bli en konstnärlig svaghet.
Ungdomsbreven vittna om sökande och
osäkerhet, om en ihärdig ambition, men
också om misstro mot den egna kallelsen.
Naturligtvis kändes samhällsställningen som
ett svårt hinder. Det finns många rörande
uttryck för prinsens oro att inte vara av
rätta sorten, att inte bli tagen på allvar,
att aldrig få höra ett ärligt ord från
konstnärskamrater. Men sedan han år 1886, då
han vistades i Uppsala, fattat sitt beslut
att bli målare fanns det dock aldrig en
verklig tvekan om att konstnärsyrket var
hans rätta kall. Hans ödmjuka förhopp-
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
