Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Borgerlig romantik i den finska bildkonsten. Av Aune Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aune Lindström
Ferdinand von Wright. Interiör.
andra likartade verk med delvis färglagda
litografier; av dessa arbeten blev »Svenska
foglar» ett standardverk, som behållit sin
ställning ända in till våra dagar. Wilhelm
von Wright, den mellersta brodern, ägnade
sig i fortsättningen helt åt detta slags
arbete; några enstaka exempel på hans konst
— ett par stilleben med döda fåglar och
en serie pennteckningar, porträtt av
konstnärens föräldrar och syskonskara — vittna
om hans fina och säkra konstnärliga känsla.
De båda andra bröderna, Magnus och
isynnerhet Ferdinand, voro däremot
synnerligen produktiva som målare. Magnus von
Wright var en säker tecknare och har gett
sitt bästa i de objektivt sakliga, men
likafullt känsliga och förfinade pennteckningar,
som utfördes dels i topografiskt eller
etnografiskt syfte på resor i olika delar av
Finland, dels som studier för större arbeten i
olja. Av Magnus von Wrights
landskapsmålningar äro de tidigaste — vida
insjövyer från Savolax och Norra Finland —
synnerligen romantiskt uppfattade, hållna i
en mörk helton som brytes av en ständigt
återkommande rosaröd aftonbelysning,
vilken återspeglas i lointainens glittrande
vattendrag. De äga — mutatis mutandis —
en lätt igenkänd efterklang av Fahlcrantz’
landskapskonst. Efter en resa till
Düsseldorf år 1857 äger en märkbar förvandling
rum i Magnus von Wrights konst. Han
strävar nu till en modererad realism i
motivbehandling och färger. Motivkretsen
omfattar huvudsakligen stadsvyer från
Helsingfors, där konstnären numera är bosatt,
och det arkitektoniska ger kompositionerna
osökt en större fasthet och klarare hållning
än vad som varit fallet i hans tidigare
landskap. Koloriten består av ljusa, klara
toner, blått, gult, grått, grönt, vilka ofta
stämts samman med en anmärkningsvärd
säkerhet. Konstsamlingarna i Ateneum
äger ett par av de bästa arbetena från
denna konstnärens senare period,
intressanta som kulturhistoriska dokument från
det gamla Helsingfors, men även som prov
på en anspråkslös men klart egenartad
och konsekvent finsk biedermeierkonst.
Den yngsta brodern Ferdinand, som utan
tvivel ägde den rikaste konstnärliga
begåvningen, började sin bana som
porträttmålare. Ett tjugotal porträtt från
1840-och 50-talen vittna om den undervisning
han hade i nämnda konstart fått av R. W.
Ekman och om intryck av O. J. Södermark.
Till hans bästa porträtt höra bilderna av
modern och farmodern, i vilka han icke
endast gett en konstnärligt lyckad
framställning av modellerna, utan även med
varm känsla och pietet tolkat deras inre
väsen. Porträttet av den nittioåriga Anna
Christina v. Wright, f. Tawast, är en
gripande skildring av ett långt liv av lidanden
och erfarenheter. Liksom en nära anförvant
här inspirerat konstnären till ett fullödigt
resultat som porträttmålare, har han även
på andra områden helst skildrat det som
stod honom i livet närmast — hemmet,
dess invånare och dess omgivningar. Gamla
Haminanlaks, fädernegården nära Kuopio,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
