- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioandra årgången. 1943 /
90

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Einar Billing. Av Folke Holmström. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folke Holmström

mens typiska världsvy är därför den
menings-och tröstlösa upprepningen av de givna
konstanterna, det eviga kretsloppet. Bibelns
syn på världen är på ett helt annat sätt
levande. Den återger ett menings- och
spänningsfyllt drama, kampen mellan det godas
och det ondas makt, där den levande Guden
ständigt har skapelsen av något nytt i
görningen.

Över historiens gåtor är det alltigenom som
profeterna grubbla, de män, vilka i Israel stå, där
filosoferna stå i Hellas: den levande Gudens gärningar är det
de förkunna, framåtblickande förebåda och
tillbakablickande begrunda; hans historia är det de tolka .. .
Ville man ställa saken på sin spets kunde man säga:
vad upptäckten av begreppets kunskapsvärde betydde
för hellenens, betyder tåget ur Röda havets vågor
för israelitens etiska tänkande.

Medan den klassiska antikens sedliga
tänkande städse kretsar kring den enskilde och
uppställer en individualistiskt isolerad
lycksalighet som livets mål, har judendomens
etik från början präglats av en klart social
inriktning; utgångspunkten för dess
sedliga tänkande är Guds nådefulla utkorelse av
hela folket till sitt egendomsfolk. Och medan
den grekiska etiken aldrig kan slippa ifrån
en viss stel intellektualism, som
sammanhänger med denna »egoismens bottenkyla»,
behärskas den israelitiska av ett mera
lidelsefullt moraliskt patos. Det gäller där att lära
känna Gud, icke genom spekulativ insikt i
det gudomligas väsen, sådant det tronar i
förnäm avskildhet högt ovan denna låga
värld, utan genom praktisk lydnad för en
gudomlig vilja, i historien glimtvis avslöjad,
men alltjämt gåtfullt förborgad, sådan den
här och nu gör sig förnummen såsom en
personlig Guds befallning, i ögonblickets
evighetsviktiga krav på personlig avgörelse
för eller emot.

Klart har Billing återfört motsatsen mellan
de båda kulturfolkens livsinställning på de
helt olika gudsföreställningar de äga. Redan i
Billings kontrastteckning föreligger sålunda
in nuce den typmotsats mellan en
egocentrisk och en gudsbehärskad religion, mellan
den hellenska »eros» och den urkristna
»agape», som sedermera distinkt arbetats
fram i Anders Nygrens systematiska och
idéhistoriska analys av den platonska och den
kristna totalkonceptionens motsatta
världs-och livsbetraktelse.

Det teologiskt mest betydelsefulla i denna
dynamiska och dramatiska syn på Guds
uppenbarelse i historien är kanske att den så

livfullt och dominerande framhäver Guds
aktivitet. »Ju bättre man lär känna Israels
Gud, dess mera vidgar sig extensivt och
intensivt historiens perspektiv — extensivt
till en den levande Gudens historia med hela
mänskligheten, intensivt till en Hans och
individens historia.» Det fulla genombrottet
till ett på en gång universellt och innerligt
gudsförhållande, som avlöser den judiska
folkreligionens stadium, sker genom Jesu
gärning, som leder till släktets försoning
med dess Gud. Den utgör den medelpunkt i
»utkorelsehistorien», varifrån uppenbarelsens
klaraste ljus sprider sig både tillbaka och
framåt.

Tillbaka över Guds stora gärningar mot Israel i
det förflutna, tåget genom Röda havet — för Israel
det egentliga utkorelseminnet — och de andra, ända
till skapelsens dag, och framåt över Kristi död och
uppståndelse — som för församlingen och den
enskilde kristne står, där befrielsen ur Egypten står för
Israel — genom andeutgjutelsen och Paulus och Luther
och kyrkohistoria och missionshistoria, ända fram till
dagarnas ända. Hela historien innerst en serie, allt
motstånd till sist betvingande, Guds gärningar; hela
världsloppet — för att våga en sista, famlande
hypotes — en genom hinder frambrytande Guds
viljehandling.

Realistisk är denna historiebetraktelse icke
blott i sin illusionsfria blick på det hårda
motstånd, som kan nödga Guds kämpande
vilja in på gåtfulla omvägar — därigenom
sticker den av mot samtidens ännu skäligen
obrutna evolutionistiska tro på
mänsklighetens oavlåtliga framåtskridande —, utan
även i det dristiga sätt, varpå den förankrar
den kristna trons grund mitt i historiens
strida strömdrag — däri bryter den radikalt
med sekelgamla idealistiska och mystiska
spekulationers flykt från historiens brusande
liv bort till en sanningens tidlösa
evighetsrymd. Genom hela kristendomens historia
ha hellenismens individualistiska
salighetstörst och statiska intellektualism efterverkat
och tenderat att förflyktiga de historiska
frälsningsfakta, varpå den kristna trons
hopp är grundat, till förment tidlösa
metafysiska sanningar. Från rent kristna
utgångspunkter har Billing omsider kunnat
genomskåda, hur det förhåller sig med den berömda
grundsats av Lessing, vari denna ohistoriska
uppenbarelsetanke fått ett klassiskt uttryck:
»På tillfälliga historiska sanningar kunna inga
eviga sanningar grundas.» Bakom denna sats
ligger, säger Billing, »den hellenska, ej den
profetiskt-kristliga frågeställningen och världs-

90

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1943/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free