Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar Mascoll Silfverstolpe. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar M a s c o 11 Silfverstolpe
som det väsentligaste också i hans dikt,
bestyrkes man däri av den utveckling som
går igenom denna. Silfverstolpes dikt står
väl för de flesta av de många som älska
den, som en lovsång till den mellansvenska
naturen och till den ljusa svenska
tapperheten hos »rågblonda Vasar och blå
karoliner» (Djäknestad). Men den är i all sin
genom långa mödor tillkämpade
formtukt och klarhet mycket komplicerad.
Det är inte utan skäl, som de mörkt sj
älv-rannsakande lyrikerna Thomas Hardy och
A. E. Housman blevo hans husgudar. Hans
väg gick från den ljusa vänliga idyllen på
Stora Åsby till det stora, mörklagda men
obesegrade Hemland, som är alla
människors.
#
I sitt inträdestal över Gunnar
Silfverstolpe i Svenska Akademien har Gustaf
Hellström på ett sätt träffat mycket djupt
då han som ingångsspråk till sina
betraktelser sätter ett svar, som Gunnars far gav
sin sjuårige pojke, då denne jublade över
att pappa hade fått en ny uniform: »Min
pojke, vem tror du får någonting här i
världen?» Titeln Arvet på debutboken
antyder den tacksamma känslan att skalden
verkligen fått någonting, och någonting
mycket värdefullt. Och det hade han också
på ett sätt som var långt ifrån
betydelselöst. Men historien om hans diktning är
historien om hur han först måste
tillkämpa sig makten att bruka detta arv,
den anspråkslösa men glada och sunda
svenska herrgårdskulturen och därtill en ärvd
släktbegåvning som brutit fram i mycket
olika skiftningar alltifrån den tid då den
skotska släkten trädde fram i svensk
historia »som ur en högländsk sägen».
Debutboken Arvet (1919) var varken
tidig eller fullmogen. Det är mycket god
vers av en student, som med framgång
studerat konsthistoria och klassisk
arkeologi. Men den teg han ärvt och där hans dikt
skulle blomma med en sällsam både pro-
vinsiell och allmängiltig skönhet hade han
inte börjat bryta på allvar. Detta skedde
först i nästa samling, Dagsljus (1923),
som väl kan betecknas som en av de
viktiga händelserna i svensk lyrik. Hans
fantasi kretsar ännu kring Odyssevs, Apollon
och Marsyas och Arcadia, men den slår
ned och tar mark för alltid på det lilla
gammaldags trevna kaptensboställets ägor
vid Strömsholm. Silfverstolpe reste under
tidigare år till konstens stora centra, han
hörde Roms fontäner brusa i den varma
natten och han vandrade hänförd en
apolli-niskt klar sommardag över ängarna vid
Windsor, men med åren blev Norden hans
längtans hem; och hans kärlek till Stora
Åsby, där han fann ro och vederkvickelse
hos sin mor och sina systrar, fick allt
djupare uttryck samtidigt som medkänslan
med människorna i en plågad värld. Men
samtidigt öppnade världstragedien por-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
