- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioandra årgången. 1943 /
128

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Van Gogh och Josephson. Av Carl Nordenfalk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Nordenfalk

ha undgått att stifta bekantskap med hans
uppseendeväckande nyskapelser på
skulpturens område.

Detta bekräftas, om vi jämföra
Strömkarlen, eller ännu hellre de båda tidigare
i Paris målade versionerna av motivet
(i Göteborgs Konstmuseum och
Nationalmuseum), med Rodins bildvärld. Näckens
veka ynglingagestalt med dess patetiskt
spända torso är samma andas barn som
»Den förlorade sonen» av Rodin. Denna
skulptur var visserligen icke utställd förrän
1889, men var färdig långt tidigare.
Huvudet förekom på Salonen (under titeln
»Smärtan») samma år som Josephson
började att måla näckenmotivet.
Avbild-ningarna visa tydligare än ord
överensstämmelsen. Näckens tillbakakastade
huvud med den halvöppna munnen och det
slutna ögonlocket verkar som en direkt
översättning i färg av den Rodinska
skulpturen.

I och för sig är Näcken ett ledmotiv i
Josephsons föreställningsvärld. Det går

tillbaka till hans barndoms läsning av
Afzelius »Sagohäfder» och det får sin första
utformning i den dikt han skrev under
sin akademitid på studiefärden i Norge.
Men det är först sedan han i Paris lärt känna
Rodins patetiska människoframställning,
som motivet får sin utlösning också i bild.

Man har länge betraktat Josephsons
Näcken som en anakronism i tidens måleri,
en romantikers opposition mot den på
omedelbar verklighetsiakttagelse inriktade
Salonsimpressionismen. Möjligen sågo även
Josephsons samtida och vänner saken så.
Men förhållandet blir ett annat, om vi taga
den dåtida skulpturen med i räkningen.
Sammanställd med gestalterna på
Infernoportalen ter den sig icke längre lika
isolerad. Åttiotalet har icke bara i musiken,
utan också i den bildande konsten sin
»Symphonie pathétique» — den symfoni,
eller kanske riktigare den violinkonsert,
i vilken Strömkarlen på sin guldfiol spelar
solostämman mot Infernoportalens
brusande orkester.

128

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1943/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free