Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Martin som krigade mot ord. En saga. Av Gustav Sandgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin som k r i g a d e mot ord
tionen — den var som en slingrande, trög
flod vars bifloder alla hette något på tvång,
beroende, tryck och begränsning och till
slut rann alltihop ut i ett träsk som hette
Krig . . . Det fanns ett enda ord kvar som
var rent och lysande och fullgott, och lade
man det bredvid vilket som helst annat ord
kunde man se om det andra ordet var sjukt
eller friskt. Och det underbara ordet var
»Frihet». Martin såg det som en stjärna
långt i fjärran — skulle människolivet
aldrig mera kunna komma i närheten av
Friheten?
—- Framåt! ropade officerarna och
därmed menade de en riktning. —• Seger!
ropade tidningarna, men därmed menade
de inte livets seger, utan dödens. —
Nederlag! viskade andra och kände sig matta
och slöa av ordet, ty sådan makt har orden.
Martin kände rymden smutsad av sjuka
ord, teg och grubblade på ett sätt att
befria världen från dem. Skulle inte världen
kunna inkalla en väldig konferens som
lade upp alla de förgiftade orden på ett
bord och riktigt lärde sig förstå dem?
Sedan skulle ett internationellt index sättas
upp på giftiga och smutsiga ord så var man
kunde se vilka de var. Martin såg dem
målade på väldiga banderoller som sändes
mellan länderna, och vid varje ord hängde
de begrepp det täckte som smutskokor.
Han visste inte hur länge han grubblat,
tiden stod liksom stilla eller gick mycket
fort medan döden arbetade genom
människorna, och en dag kom en soldat fram
till honom och sade: — Kamrat, är du
för eller emot?
— Det beror på, svarade Martin. Vad
är det om?
— Soldaterna har övertagit makten.
Det är revolution.
—- Vad ska de göra med makten?
— Vi ska bilda ett nytt samhälle.
—• På så vis. Och en ny armé, eller hur?
— Javisst. Och en ny regering. Den är
redan bildad. Är du inte glad?
— Vad skulle jag vara glad för? Ingen
förändring har ju skett.
— Ingen förändring? Allt är ju nytt!
— Nej, inget! sade Martin ond. Om tjugu
år står du åter i skyttegraven tack vare
din »revolution». Ordet är förgiftat. Kasta
det! Prägla ett nytt! Gör abolition! Ecrasion!
— Vad är det?
— Försök till nya ord. Vi måste finna
nya ord!
Men kamraten bara skakade på huvudet
och gick sin väg, upptagen av sin gamla
dumma revolution. Martin blev väckt ur
sin dvala av detta och tänkte: Nu skulle
min stund kanske vara kommen! Nu är de
nya termernas tid, nu är människorna
villrådiga och trötta på att ständigt ta fel.
Han skyndade att söka upp revolutionens
centrum. Han kom till ett stort torg där
en väldig folkmassa jublade för att den
trodde sig själv klok och bevisade att den
inte var det genom att med vrål och
röstning tillsätta nya styrelser. Martin rusade
upp på talarstolen i en paus och ropade:
Medmänniskor! Nu är stunden inne att
återföra lyckan till människans värld!
Låt oss göra front mot de gamla förgiftade
orden! Ni vet att makt är vanmakt. Nu
ska vi resa oss såsom rasande och avstå
från att handla! Låt oss bilda historia
genom att låta bli allting!
Narr! Hädare! Kapitalist! skrek
folkmassan och rev ned honom från talarstolen
och började slå och trampa honom. Vi
ska ha en folkets styrelse, vi ska ha en
folkets armé och folkets generaler!
Och en folkets bankrutt! skrek Martin
där han låg och skrattade så gott han kunde.
Tänk på Friheten!
Men nu spelade musiken upp och
folkmassan satte sig i rörelse och det blev en
jättedemonstration som trampade iväg
över Martin där han låg. Hur det var så
lämnade han sin kropp och flög upp ovanför
hustaken, där låg han och flöt i solskenet
och var bara själ och lätthet. Och som han
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
