Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Diderot och Hugues Taraval. Av Greta Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Greta Åkerlund
1735 stiftade föregångaren till Kungliga
akademien för de fria konsterna. En kort tid efter
faderns död reste Hugues jämte en bror till
Paris. Här upptogs han som elev i
konstakademien. Åren 1753 och 1754 vann han en
medalj och två år senare det eftersträvade
första priset i målning för sin tavla Job exposé
aux reproches de sa femme. Denna opersonliga
och valhänt komponerade målning, ett
akademiskt uppkok på italienskt 1600-talsmåleri,
hänger numera i Marseilles museum. Något
inflytande från fadern kan man ej spåra.
Hugues kommer till Paris i en brytningstid,
då redan några av de ledande konstnärerna
slagit in på den väg, som leder mot den
Davidska klassicismen. Det är naturligt, att han
ryckes med av dessa nymodigheter, alldeles
särskilt som det också betyder vägen till
framgång inom akademien.
De elever, som utmärkt sig under
akademitiden, fingo fortsätta i den s. k. École des
élèves protegés. När de genomgått denna,
avslutades utbildningen med en tids studier
vid den franska akademien i Rom. Så blev det
också i detta fall. Bland Rompensionärerna
åren 1759 till 1764 finna vi Hugues som en
av de mera uppskattade eleverna. En ung
historiemålare måste studera böcker i antika
ämnen, och han fick inte måla »des tableaux
d’imagination» utan endast akademistudier
och kopior efter berömda målningar. Hugues
kopierade bland annat verk av Rafael och
Caravaggio, och i akademidirektörens
rapporter hem till Frankrike fick hans arbeten
de amplaste lovord.
Efter hemkomsten blev han en av de mest
populära målarna. Han utställde på alla
salonger utom år 1771, och han mottog efter
hand synliga bevis på den allmänna
uppskattningen. År 1769 blev han medlem av
akademien, 1778 Adjoint à professeur och 1785
Professeur. Han fick också med tiden en
ateljé i Louvre, vilket var en ovanlig
hedersbevisning, liksom han under sitt sista
år utnämndes till Surinspecteur des Gobelins.
Många av hans målningar beställdes för
kungens räkning med anvisade höga ämnen,
antika eller religiösa. Hans förnämsta
uppgifter var en målning i Apollogalleriets tak i
Louvre samt den nu försvunna plafonden i
Collège de France. När han skulle utföra »des
tableaux d’imagination» visar det sig, att han
drogs mot Bouchers och hans efterföljares
rokokoscener med erotisk anstrykning, en
genre, som höll sig kvar förvånande länge vid
sidan av det nyare akademiska
historiemåleriet. Men stilen hade förändrats.
»Nudite-terna blevo mindre utmanande och tonen
snällare, men samtidigt gick impulsiviteten
förlorad. Man strävade bort från det triviala
och pittoreska», skriver Locquin.
Hugues Taraval är en andraplanstalang,
habil men utan genialitet, en av de många,
som följt med strömmen, och det är väl
närmast därför han blev så uppskattad av sin
samtid. Hans produktion är ojämn, men han
är inte förtjänt av den totala brist på
uppskattning, som kännetecknat den senare
konstforskningen.
Konstnären deltar i tio salonger, men
Diderot nämner honom endast i samband med
utställningarna åren 1765, 1767, 1769, 1771,
1775 och 1781. Han visar alltså ett
övervägande intresse för den tidigare
produktionen.
Kvickhet, elakhet och frivolitet prägla
uttalandena från 1765. Om Taravals »Apoteos
över den helige Augustinus» säger Diderot, att
huvudgestalten och den unga kvinna, som
symboliserar Religionen, sakna kroppar under
sina draperade dräkter, men att putton, som
bär den heliges insignier, är livfull både i
uttryck, färg och touche. »Målningen, som är
bra i några detaljer, är dålig som helhet:
förresten målad med en snäll pensel och inte
utan kraft.»
»Venus och Adonis» är en målning som
nu finnes på Kulla-Gunnarstorp i Skåne.
Där finns inte annat än en kvinnorygg; men den är
vacker, mycket vacker, en skön hårklädsel, huvudet
vackert placerat på axlarna, blont hull; det kunde inte
vara sannare. När jag frågar Falconet varför en som
kunnat göra en så vacker Venus sätter vid hennes
sida en så slät Adonis, svarar han, att det beror på att
han liar ’fait le visage de l’homme comme les fesses
de la femme!’ Den mjuka penselforing som var
angenäm på en av hans figurer, passade inte den andra.
Om »Genuesiska som somnat över sitt
arbete» säger Diderot, att »den är ett
mästerverk av rörighet. Huvudet, kudden, arbetet,
solfjädern, bilda vad man kallar ett bylte.
Man säger, att huvudet är graciöst målat; det
har jag inte sett.»
Sist på denna utställning nämner Diderot
några huvuden:
Bland flera huvuden av Taraval finns det ett av en
neger, som är prydd med en mössa som imiterar matt
silvervitt.....En lärd man, som hade förgapat sig
i detta huvud [ett annat av de utställda], som är en
medelmåttig sak, sade inför skulptören Falconet, att
han inte förstod, varför man hade stoppat in det i ett
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
