Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gustaf Ullmans ungdomslyrik. Av Helge Åkerhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Åkerhielm
ning; hungern efter ömhet och gemenskap
bryts mot kravet på personligt oberoende.
I Resevisan har Ullman skapat ett
storslaget monument över den ödsliga isolering
som var hans arvedel, som vållat så mycket
lidande, men som, rätt brukad och balanserad
av andra krafter, kunde bli en så stor
konstnärlig och mänsklig tillgång:
Min skuta fraktat mångahanda.
Men hjärtat ville endast ett.
Den fagra kust, där jag vill landa,
i drömmens kikare jag sett.
Men lång blir min färd.
Jag hade vänner med i båten
i brokig följd frän hamn till hamn.
En reskamrat satt stum förgråten:
en trängtan utan röst ooh namn.
Och lång blir vår färd.
De sagt farväl de andra många.
Den stumma ensam än är kvar.
Men denna färd, den ödsligt långa,
när skall den sluta? När och var?
Hur lång blir vår färd?
Man kan naturligtvis fundera över orsaken
till att Gustaf Ullman aldrig kom att tillfullo
infria de sällsynt rika löften han gav vid
början av sin diktarbana. Det drag av
ödmjuk undergivenhet, som från början gör sig
märkbart i Ullmans diktning har antagligen
inneburit en fara för skalden; det har hindrat
honom från att föra en tillräckligt hård kamp
för sin konsts frihet och självständighet. Men
hans ungdomslyrik står kvar som en av de
utan fråga mest betydande insatserna i det
börjande 1900-talets svenska litteratur. Den
förtjänar att inte glömmas bort.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
