Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Språkpatologiska paralleller till vissa litterära stilarter. Av Elis G. Regnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkpatologiska paralleller till vissa
litterära stilarter
Av Elis G. Regnér
A DE språkmän och litteraturkännare
ha säkerligen gjort den iakttagelsen, att vissa
ytterligtgående litterära riktningar avsiktligt
använda sig av ett språk, som med sina
anomalier starkt påminner om fenomen från
språkpatologien. Man kan som ett gott
exempel härpå nämna futurismens program, som
det formulerades av Marinetti för c:a 30 år
sedan. Denne ville befria det italienska
konstnärliga språket ur den gamla ärvda syntaxens
»fängelse»: orden skulle enligt honom
asyn-taktiskt och sammanhangslöst radas efter
varandra enligt den nya tidsålderns
dynamiska lagar, verben skulle endast användas
i infinitiv, adjektiv och adverb skulle
undertryckas o. s. v. Han hävdade författarens rätt
att »orkestrera r.ina bilder enligt regeln om
den största möjliga oordning».
Detta stilprogram är nästan en beskrivning
av en språkföreteelse, som läkaren stundom
får studera, nämligen den s. k.
agramma-tismen vid vissa slag av afasier. Den
agram-matiske patientens »telegramstil» uppfyller
åtminstone principiellt sett Marinettis
fordringar på ett funktionalistiskt språk, i det
endast särskilt viktiga huvudord komma till
uttryck, medan egentlig satsbyggnad,
ordböjning och fyllnadsgods (adjektiv, adverb,
prepositioner, konjunktioner etc.) saknas.
Om man så vill kan man kalla det
agramma-tiska språket ett återfall i en primitiv
språkmekanism, enär liknande företeelser finnas
både i barnspråket vid viss ålder och i de
s. k. rotspråken.
Vad futurismens språkliga formprogram
beträffar, kan man alltså säga, att det bygger
på en tendens, som under vissa sjukliga
förhållanden åter tar herraväldet över
språkprestationerna. Man behöver ej tillägga, att
detta ej på något sätt förringar futurismens
litterära betydelse.
Av större intresse äro emellertid diverse
andra anomalier i det litterära språket,
såsom det utformats i expressionistiska och
surrealistiska diktalster. När man samman-
ställer konstnärliga och patologiska
språkprov, får man emellertid ständigt ha vissa
förutsättningar i minne. För konstnären är
språket ett material som han modellerar efter
behag, ibland i rent experimentsyfte, medan
han trevar sig fram till den form som bäst
passar hans avsikter och kynne. De
patologiska språkprov däremot, som nämnas i det
följande, äro determinerade av sjukliga
tendenser, som helt eller delvis stå utanför
viljans kontroll. På konstnärens avsiktligt
intagna språkattityder får man alltså akta
sig för att anlägga »diagnostiska» synpunkter.
Ett instruktivt exempel härpå ha vi i Frödings
diktning, som — åtminstone i publicerat
skick — såvitt man kan finna ej uppvisar
några schizofrena formanomalier, ehuru
skalden periodvis led av en schizofren psykos.
Gadelius trodde sig kunna påpeka
per-severationer av sjuklig art i dikten Ghaselens
makt, men en närmare undersökning har
visat, att dessa upprepningar tillkommit i en
bestämd konstnärlig avsikt. Vidare är det ju
vanligt, att en författare även i formellt
avseende genomlöper en kurva från
oppositionslystet experimenterande till mera
traditions-enlig formbundenhet.
När psykiatern eller neurologen skall ta
ställning till språkliga anomalier för att
avgöra om verkliga rubbningar i själva språkets
funktion föreligga, räknar han till dessa
senare framför allt perseverationer, parafasier
och satsrubbningar. Dessa fenomen
förekomma nämligen regelbundet vid klart
organiska skador inom hjärnans språkområde,
t. ex. vid afasien efter vissa hjärnblödningar.
En patient med en dylik rubbning kallade
bläck för »bländet» och bläckhorn för
»kammarolja», fiol blev »fikonlåna» och linjal
»rakflygel» — alltså exempel på parafasier. I ett
brev (här ortografiskt korrigerat) skrev han:
»I söndags var min bror Axel med mej
egentligen dig skulle jag dej efter dej där ute på
Dunkehäll ej hos nej» -— han företedde alltså
perseverationer. Det citerade kan också de-
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
