Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Smärtemoder — himladrottning. Två franska medeltidsmålningar. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smärtemoder — himladrottning
översta och största partiet som upptas av
de privilegierade stånden sammansmultna
till en hierarkisk hovstat, ett mycket
smalare, men dock rikare differentierat
mellan-parti, där den nya samhällsfaktorn, staden
med dess borgerskap dominerar, och
slutligen den understa strimman med »les
vilains», de underlydande jordträlarna,
här enligt den kyrkliga symboliken de
fördömdas själar.
Av största intresse är nu att studera hur
olika målaren utfört de tre delarna, övre
delen är helt dekorativ, med orörliga figurer
i ett och samma plan, själva ytplanet. De
båda konungarna ha därigenom kommit
att stiliseras i två dimensioner på samma
sätt som arkaiska relieffigurer. Det är det
representativa måleriets traditionella
uttrycksform, och den rika, praktfulla
färgskalan hör inom samma sfär. Den absoluta
symmetrin ger nästan intryck av ett
heraldiskt ornament. Men framför allt erinras
man om den gotiska katedralfasaden, där
ju f. ö. konungar, präster och helgon stå
uppradade på liknande sätt.
Stadspartiet däremot har infört den
tredje dimensionen, djup- och
luftperspektivet, så att säga kondenserat genom den
vita molnstrimma som markerar en jordisk
atmosfär i bakgrunden. Där röra sig också
människorna på fasta marken i olika
riktningar. Denna impressionistiska,
naturskildrande stil hade redan inletts av de franska
illuminatorerna, miniatyrmålarna,
stafflimålarnas föregångare ett à två
århundraden tidigare, då de bröto sig ut ur klostren,
avbildade livet ute i det fria, bosatte sig vid
en egen gata i Paris och skapade ett eget
skrå anslutet till universitetets artes. Den
understa delen slutligen är också uppfylld
av rörelse, en uppåtstigande rörelse som i
stort sett tvingas ned, liksom den
ifrågavarande klassens.
Medeltidens världsbild är statisk, och
så har också denne konstnär — på de
härs-kandes bud — framställt den. Men därtill
Detalj av Kröningstavlan.
har han — både i ämne och utförande —
som det tidens medium en konstnär alltid
är och måste vara gett rum för de nya
krafter, som bryta sig fram inom det
gamlas ram. Han visar oss vad som skett
i det som synes ske.
Den storhet som här dröjer kvar — om
än mest i formen — är korsriddarandans
och katedralernas — den gotiska
traditionen från Ludvig den heliges dagar, då
konungen var kyrkans fromme son och
främste försvarare. Då biskopen bar
svärdet, men också mursleven i spetsen för
domens hantverkare, de tusen okända, som
fingo stenarna att blomma och fönsternas
rosor att glöda som blod, en tid av vilja
och tro.
Formerna ha bevarats, men det starka
livet har flytt ur den feodala och kyrkliga
livsformen, den konserveras av konungens
makt, men som en föråldrad form, som
alltmer förlorar sitt innehåll. Därför verkar
stilen i Quartons verk arkaiserande, därför
2X5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
