Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - I Sergels ateljé. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Sergels ateljé
det, och är derföre föreställd med ett stort
macons [frimurare] Kors på bröstet.
Blif-wer hans namn inhuggit i sjelfwa marmoren,
så kan man om några tusend år, i fall
werlden så länge blifwer beståndande få se
hans afbild, som är honom mycket lik
och mycket mera [lik] än den medaillon,
som redan i gips är modellerad och av
Excellencen skjänckt till flere hans wänner
[ett ex. i Nationalmuseum], Wid
nedgåendet ifrån Sergels stora atelier såg jag i
trapporne ligga stora marmor statuer,
som han sade sig hafwa påfunnit wid
Ulrics dahl bredewid en gödsel hög, utur
hwilken gjömma de genom hans försorg
blifwit upgräfne. Jag tillstår att denna
händelse gaf mig anledning till flere
reflexioner öfwer monumenter och deras öde.
Hwidare såg jag Sergels egen buste, som
han efter en spegel modellerat
[marmororiginalet på Spånga, Södermanland; en
gips-avgjutning i Nationalmuseum]. Jag ber
att Du ej tror det Sergel af en onödig och
[för] dylika artister mycket wanlig vanité,
ifrån hwilken han wisst intet är fri, gjordt
denne sin buste, nej det har skjedt på en
hans wäns kjällarmästaren Noers begjäran
efter [det att] Sergel modellerat hans
hufwud [byst i lera eller färgad gips, vars
senare öden äro okända] och han
nödwändigt wille hafwa Sergells.
Dåvarande hovkanslern, sedermera
ut-rikesstatsministern greve Lars von
Engeström hade, ehuru allt annat än gustavian,
nära förbindelser med både Sergel och
Hausswolff. Hans fru, polska grevinnan
Rosalie Drya-Chlapowska, var vid
tillfället i fråga en ung dam på 22 vårar
(makarna hade gift sig 1790). Hon tillhörde
dem bland societetens damer, som ömmade
för den ogifte konstnären och på olika sätt
försökte bereda honom avkoppling och
förströelse genom ett mera lugnt och
stillsamt hemliv än vad hans ungkarlsvanor
och ungkarlsumgänge vanligen ledde till.
J. T. Sergel. Gustaf III.
Proportions modell i gips.
Episoden i Sergels ateljé omnämnes
emellertid inte i Engeströms kända Minnen
och anteckningar. Märkligare är, att dessa
ganska vidlyftiga memoarer ej ha ett ord
om vännen Hausswolff.
Sergel hade just 1793 passerat kulmen av
sin bana med färdigställandet av den stora
gipsmodellen till den 1790 av Stockholms
borgerskap beställda statyn av Gustaf III.
Redan året förut, kungens dödsår, hade
Sergels gamla krämpor — gikt och
podager, åtföljda av melankoli — börjat
infinna sig på ett allvarligare sätt än
tidigare och hade avsevärt nedsatt hans
krafter. Kanske var modellen just klar, när
den förnäma trion gjorde sitt besök,
kanske var detta rent av anledningen till
visiten i den berömde konstnärens ateljé
vid Rännarebanan i Clara, där Sergel hade
sin rymliga boställs- och ämbetsvåning i
egenskap av kunglig statybildhuggare (nuv.
Sergelgatan 1). Hurusomhelst måste tyd-
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
