Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den grekisk-romerska kulturstriden i antiken. Av Einar Gjerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar G j er st a d
förlivat med den romerska staten och
samtidigt med den politiska erövringen följde
den kulturella nydaningen. Under
kungatiden var det etruskiska, som sagt, ren
import, levde oförmedlat sida vid sida med
det latinska i Rom: nu var tiden mogen
för den världshistoriska kulturprocess, som
av etruskiskt-orientaliskt, grekiskt och
latinsk egenart frambragte det romerska.
Organiskt liksom den romerska
statsbildningen och som en följd av denna växte
den romerska kulturen fram till samlande
enhetsform. När Rom under det tredje
århundradets förra hälft enat hela Italien
söder om Poslätten, framstå de kulturella
resultaten allt tydligare. Den första vågen
av hellenismens formvärld väller in mot
Rom, det är den romerska hellenismens
begynnelseepok, hellenismen av
greko-italisk utformning.
Efter det andra puniska kriget trängde
hellenismen helt och fullt in i Rom. Den
kunde ej längre undgås, den var en
natur-nödvändig följd av den inledda
världspolitiken. Den omdanar kulturlivets alla
former. Vi möta den i konst och dikt, i
vetenskap och religion. För att tala med
Ciceros ord: Icke en liten rännil utan en
mäktig flod av grekisk kultur strömmade
in i Rom. Det är icke längre blott fråga om
den provinsiella hellenism, som blomstrade
i Syditaliens grekbygder, utan Rom möter
nu den hellenistiska högkulturen i Grekland
och Orienten. Redan från etruskerna hade
romarna, som sagt, mottagit orientaliskt
kulturgods och sammansmält detta med
hellenska kulturelement. Under den tid,
som följde efter det andra puniska kriget,
upprepades denna process: grekiskt och
orientaliskt förenades med det latinska,
blev romerskt. När Rom under kejsardömet
stod inför sin slutuppgift att samla den
antika världens mångskiftande
kulturelement i en enhetlig form, var det alltså
särskilt väl utrustat för detta värv, ty Rom
var vad världen skulle bli. Rom var en
sammanfattning av världen som sofisten
Polemon säger.
Detta historiska skeende, som för oss ter
sig som den romerska kulturens genesis,
fortlöpte i upprepade kriser, där gammalt
och nytt kämpade om herraväldet. De
politiska fejderna åtföljdes av kulturstrider
mellan den gamla och nya tidens ideer.
Gammalromersk tradition värjde sig mot
den anstormande hellenismen och den
hellenska kulturens företrädare bekämpade
den tilltagande romaniseringen och
romerska kulturpropagandan. De historiskt stora
tiderna äro ofta ej angenäma för dem, som
uppleva dem. De epoker, då den romerska
kulturens växt bestämdes, voro fyllda av
lidanden och offer, av hopplöst motvärn,
av hat, av brutalitet och övermod, men
också av klok besinning, storsinthet och
god vilja. Vad upplyser oss den antika
litteraturen om denna grekisk-romerska
kulturstrid? Hur reagerade människorna
inför de världshändelser, som skoningslöst
drabbade dem? Hur bedömde samtiden
den väldiga striden, där heroisk bragd
ej hjälpte och stolta ideal blevo bleka
ord? Ämnets och materialets stora
omfattning medför att jag vid detta
tillfälle får inskränka mig till att söka
teckna några karakteristiska drag av
stridens förlopp.
Sunt multi, qui omnino Graecas non amant
liter as. Dessa Ciceros ord vittna om den
anti-hellenistiska riktningen i Rom, det
romerska motståndet mot den grekiska
bildningen. Detta motstånd restes
samtidigt med att hellenismen på allvar bröt
in i Rom och det är litterärt betygat redan
hos Naevius. Denne författare träder
oförskräckt upp mot hellenismens mäktigaste
förespråkare, Scipio Africanus d. ä., och i en
av sina komedier framställer han honom
klädd i grekisk mantel och i en för Scipio
f. ö. föga värdig situation. Likaså gisslar
han konsuln Q. Caecilius Metellus, en annan
av hellenismens anhängare. Den nya tidens
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
