Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Den grekisk-romerska kulturstriden i antiken. Av Einar Gjerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den grekisk-romerska
imperiets främsta klenod, köptes den ej
för dyrt? Den köptes med frihetens förlust
och vad blev följden? Den andliga odlingen
sjönk katastrofalt. Även insiktsfulla romare
insågo detta, t. ex. Tacitus, Seneca och
Plinius. Den sistnämnde säger:
Med de goda kommunikationer, som nu finnas,
och det enastående fredstillstånd, som råder,
skulle man vänta sig att även forskningen gör
framsteg. Men tvärtom! Förr i tiden, då det
fanns självständiga stater men världen saknade
denna härliga fred, stod den andliga kulturen
högre. Nu tänker man blott på att förtjäna.
Det fria, intellektuella arbetet har övergått i
sin motsats och blott i ofrihet gör man framsteg.
Och vidare:
Mer än tjugo grekiska vetenskapsmän ha
meddelat sina iakttagelser över vindförhållandena.
Mycket förvånad är jag däröver, att på den
tiden, då världen ej hade fred och bestod av
självständiga stater, så många män ha sysslat
med dylika svåra vetenskapliga problem, medan
vi nu, då vi ha en så härlig fred, överhuvud ej
utvidga vårt vetande genom ny forskning, ja
icke ens ha kännedom om de resultat, som de
gamle nått fram till.
Den frihet, som tidigare härskat, var ej
förbunden med fred, men den var andligen
fruktbar; den fred, som samtiden ägde, var
rik på yttre prakt men fattig på
intellektuella och etiska värden. En allmän
kulturpessimism grep omkring sig. Inom den
grekiska kulturvärlden ljödo liknande
klagorop. Den enda räddningen ur den andliga
kvävningsdöden syntes vara att samla sig
kring arvet från Hellas. Grekernas
anti-romerska kamp, som rasat så häftigt under
det i. årh. f. Kr. men avtagit i styrka under
den tidiga kejsartiden, blossar ånyo upp.
Den ekonomiska och sociala höjning, som
blev en följd av den kejserliga
välfärdspolitiken, höjde även grekernas
nationalkänsla. De började känna sig som de enda
och egentliga kulturbärarna. På detta sätt
uppstod vad man kallat en grekisk
kulturrenässans, vars ansatser, som sagt, kunna
spåras redan i slutet av i. årh. e. Kr. Fullt
utvecklad blev den under det 2. årh. e. Kr.
Hadrianus filhellenska politik har givetvis
bidragit till och underlättat denna
utveckling. Romarna anses som kulturfördärvarna,
andens fiender, skändarna av den hellenska
odlingens blomma. Tidigare hade striden
mot romarna oftast varit starkt politiskt
betonad. Nu blir den helt kulturellt
inriktad. Dion från Prusa är upprörd över
grekernas ovärdiga hållning gentemot det
romerska härskardömet. Han är fylld av
upp-fostringsiver och panhellensk nationalkänsla.
Appollonios från Tyana drömmer om det
gamla Hellas härlighet. Han förebrår
romarna att de blott bemöda sig om det
materiella. De bygga hamnar, portiker och
teatrar, men de bekymra sig intet om
ungdomens uppfostran. Är det något gott att
styras av Er, frågar han. Samtidigt
förtröttas han ej att för grekerna framhålla
det stora kulturansvar, de ha gentemot
romare och barbarer. Liksom Dion vill han
hos grekerna väcka den gamla hellenska
andan och klandrar dem för att de så
förakta äran av att vara hellener, att de
t. o. m. anta romerska namn. Förr i tiden
hade Ni lagstiftares och heroers namn. Nu
heta Ni Lucullus, Fabricius, Lucius Felix.
Jag skulle hellre vilja heta Mimnermos,
utropar han. I Lukianos dialog Nigrinos
framträder denna nya motsats mellan greker
och romare ännu klarare. Platonikern
Nigrinos prisar Hellas och grekerna, som leva
i fattigdom men ära vetenskapen. Det
kultiverade och enkla livet i Athen, som står i
vänskapsförbund med filosofien, ställer han
i motsats till det jäktade, njutningslystna
och råa lyxlivet i Rom, som endast känner
kulturens avigsidor. Rom är platsen för
alla laster. Man tänker blott på pengar och
yttre utmärkelser, man har intet begrepp
om friheten och sanningen. Man är förljugen.
Smicker och kryperi frodas. Själen existerar
ej, endast de kroppsliga njutningarna — en
skildring, som från romerskt håll är välkänd
genom Iuvenalis satirer. Exemplen på denna
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
