- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioandra årgången. 1943 /
272

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den 6 juni — ett halvsekelminne. Av Mats Rehnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mats Rehnberg

Adolfs vägar» på Skansen. En särskild
byggnad uppfördes även för Julius
Kron-bergs Karl XII-målning, som då var
särskilt omtalad genom att den i kopia sänts
till världsutställningen i Chicago. Som ett
bevis för Hazelius förmåga att vinna
anslutning för sin verksamhet märkes t. ex.
skaldernas bidrag till denna fest. Där såldes
icke mindre än 16 olika publikationer —
som givetvis levererats gratis av välvilliga
boktryckare — med bidrag av Wirsén,
Snoilsky, Topelius, Bååth, Fröding, Helena
Nyblom, Frithiof Holmgren och andra.

Allting artade sig sålunda till en
enastående tilldragelse. Den 31 maj, då festen
skulle taga sin början, var inne. Men allt
måste inställas. Regnet öste ned. Under
hela sin 50-åriga tillvaro har Skansen alltid
varit så beroende av väderleken att det
vid 50-årsjubileet nästan var symboliskt
att detta dränktes i störtskurar. Trots den
ofördelaktiga väderleken gick emellertid
vårfesten 1893 av stapeln, ehuru en dag
försenad. Programmets olika evenemang
avlöste varandra i tät följd. Särskild
omsorg hade nedlagts på de festtåg, som
föreställde bondbröllop i österåker samt Gustav
III med svit. Den historiska kostymeringen
var genomförd på ett sätt, som i våra dagar
närmast skulle uppfattas såsom spex. Fullt
allvarligt refererar emellertid Aftonbladet
att »på offerholmen mitt i sjön ha
vikingatärnor i de vackra fornnordiska drägterna
slagit sig ned och bjuda den trötte
vandraren mjöd ur dryckeshorn».

Under festligheternas lopp synes
emellertid Hazelius utfunderat en möjlighet att
ytterligare utnyttja situationen, som
genom allmänhetens intresse och pressens
välvilja var mycket god. Att själva
inledningen blivit vattenskadad måste givetvis
ha grämt Hazelius mer än hans efterträdare
i liknande situationer. Hade Skansen alltså
gått miste om en ståtlig inledning, borde
avslutningen utnyttjas desto mer. Den
fjärde juni skulle varit sista dagen i följd

enligt programmet. Under den femte juni
gjordes ett uppehåll i arrangemangen, men
tidningarna innehöllo denna dag notiser
och annonser om »Vårfestens sista dag och
på samma gång stor nationalfest till firande
af våra historiska minnen i morgon tisdag
den 6 juni (Gustafsdagen)».

Detta uppslag var typiskt för Hazelius
i dubbel måtto, dels emedan det visar hans
fantasi och påpasslighet, dels emedan det
var ett nytt utslag av hans praktiska
patriotism. Hela pressen hade lovordat
hans vårfest och i många spalter stöddes
även hans nya nationalfest. Inramningen
för en dylik fanns redan i äreportar och
blågula färger. Skansens fyra flaggstänger,
som nu alla känna från Solliden, stodo då
vid Renberget — det nuvarande Solliden
låg då utanför området. Vid nationalfesten
höllos från Renberget tal av riksantikvarie
C. Th. Odhner om Gustav Vasa samt av
landshövding O. P. Themptander om
regeringsformen, varigenom dagens tvänne
historiska minnen fingo sin hyllning.
Dessutom talade lektor P. P. Waldenström för
fosterlandet. Dessa tal väckte stort jubel
och Hazelius bars på mängdens armar från
Renberget.

Konungen hade genom att skänka sin
dikt »På vakt för fosterlandet» till
vårfesten visat Skansen sin ynnest. Den 6 juni
blev det även bekant, att hans majestät
med uppvaktning på eftermiddagen hedrat
Skansen med ett besök, varvid han enligt
tidningarnas referat »på ett ställe drack
ett glas vin, på ett annat tillhandlade sig
en svensk flagga . . . , på det tredje
en cigarr». Vid aftonens festligheter
avsändes ett hyllningstelegram till konung
Oscar, vilken i svarstelegram till Artur
Hazelius tackade för »de tusendes»
hälsning. Så kom Hazelius att vid den första
nationalfesten framstå som de patriotiska
medborgarnas representant inför landets
överhuvud.

Stämningen under aftonen skall ha varit

272

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1943/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free