- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioandra årgången. 1943 /
274

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den 6 juni — ett halvsekelminne. Av Mats Rehnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mats Rehnberg

så mycket för arbetstidens förminskning till
förmån för arbetarnas ideella intressen, vore det ej
heller olämpligt, att arbetarklassen finge betrakta
dagen som en fridag. Dr Hazelius, den energiske
skaparen af Nordiska museet och Skansen, hvilken
satt till mål för sin strävan att nationen skall lära
känna sig själf, är nog den rätte mannen att taga
initiativet till en nationell fest den 6 juni . . .

Längre fram under sommaren 1893
skildrade P. P. Waldenström i
Chicagotidningen Missionsvännen en del svenska
förhållanden, varvid han även berörde
natio-naldagsfirandet. Han skriver:

Ännu hafva väl meningarna icke stadgat sig,
men doktor Hazelius, orginell som alltid och en
initiativets man af första rang, passade på tillfället
och ställde till en nationalfest på Skansen den 6
juni . . . Sverige står i stor tacksamhetsskuld hos
doktor Hazelius. Alla undra huru det varit möjligt
för honom att åstadkomma, hvad han gjort, lien
när en man med gåfvor sätter in hela sin själ i en
sak, då blir det något däraf.

Följande år, 1894, innehåller pressen
notiser om att Skansens vårfest »afslutas den
6 juni, hvilken dag på Skansen liksom
förlidet år skall firas som svensk nationaldag».
Dessa fester upprepades varje år och år
1899 noterades nationaldagsfirandet »enligt
sedan flera år häfdvunnen sed». Från år
1894 blev det vanligt att tusentals
folkskolebarn med flaggor i händerna tågade
upp till festligheter på Skansen och för att
kunna fylla det stora behovet av flaggor
vid dessa tillfällen brukade frivillig
sy-hjälp lämnas av intresserade kvinnor i
huvudstaden och på landsorten.

Redan 1894 hade man i olika delar av
Sverige börjat fira nationalfester efter
förebild från Skansen. Särskilt vid
folkhögskolorna vann detta snabb efterföljd.
Gotland torde vara den provins där
nationaldagsfirandet tidigast fick större
omfattning, troligen på grund av att festerna där
förenades med de traditionella gotländska
idrottslekarna.

Den nya nationaldagen skördade
emellertid icke uteslutande bifall. Att Figaro efter

framgångarna med den första vårfesten
skulle visa en grinig fysionomi och kalla
Hazelius »alla selpinnars och
gratisannon-sers kurfurste» spelade kanske mindre roll.
Budkaflens omdömen 1895 kanske inte
heller voro så allvarligt menade, där det
hette:

Nationaldagen ha vi inte kommit öfverens om
ännu. Ilen som doktor Hazelius på Skansen tyckes
ha gett sig tusan på att det skall bli den 6 juni,
så få vi väl säga som den store Napoleon, när han
tog adjö af Karl Johan: Så må våra öden gå i
fullbordan.

Hvilket ju inte bör hindra, att
midsommardagen också hädanefter som hittills blir en
nationaldag. Liksom förresten hvarje dag i året kan bli,
bara man har något att fira den med.

Bland de röster som höjdes mot
nationaldagsfirandet märktes främst Aftonbladet,
som framhöll, att man icke på konstlad
väg skulle kunna skapa en äkta
nationaldag. Karlstadstidningen raljerade över att
de patriotiskt sinnade bland de olika
förslagen till nationaldag just valt dagar, som
voro minnen av upprorsmän såsom
Engelbrekt och Gustav Vasa. Hjalmar Branting
opponerade sig i Social-Demokraten mot
nationaldagsfirandet men övergick i samma
artikel till andra aktuellare ämnen. Ännu
så sent som 1900 skriver Dagens Nyheter,
att »om det finns någonting, som vårt
fädernesland är mindre på det klara med
än hvilken som är deras nationalsång, så
är det hvilken dag som är deras
nationaldag». Raljerande fortsätter samma tidning
med hänsyn till Skansens stora roll »att
det behöves ovillkorligen en nationaldag
för att ge éclat åt vårfestens afslutning».

Dessa kritiska röster upphörde emellertid
ganska snabbt. Bland högtidstalen på
Renberget hördes ofta utläggningar i sociala
frågor och varningar mot alltför mycken
historisk kostymering av känslorna.
Typiskt för de tidigare kritikerna är Dagens
Nyheters ord 1900 att »Gustav Vasa ha
vi att tacka för mycket. Men det var icke

274

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1943/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free