- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioandra årgången. 1943 /
302

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folke Holmer

skimrande »Från Smedsudden» (avbildad i
majhäftet av denna tidskrift) uppväger hela
väggar av nutidskonst. Samme målares »Den
döda haren» från 1925 är också en klenod i
sitt enträgna naturstudium, adlat av den
kräsne kompositörens sinne för färgernas och
teckningens balans.

I den s. k. Smedsuddsgruppen intogo även
»intimisterna» en viktig plats. Torsten Palm
och hans kamrater äro utsökt representerade
i samlingen. För Palms del skulle man nästan
kunna bryta ut ett litet Palm-museum ur
det erikssonska galleriet. Om man
konst-teoretiskt hårdhänt skiljer på uppfattningen
av det natursköna och det konstsköna i en
estetisk förnimmelse, så skulle man
beträffande Torsten Palms landskap kunna tala
om en sällsynt harmonisk sammansmältning
av bådadera. Många av hans små tavlor ha
en Cézannes klara struktur och distinkta
färgmodulering, men över det fasta skelettet
bildas en daggfrisk yta av direkt
naturobservation, där den spröda nordiska idyllen
tillmätes stort utrymme. För övrigt kan man
beträffande hela Smedsuddsskolans stilvilja
konstatera förmälningen av artistisk
beräkning och spontan inlevelse i dittills
förbisedda miljöer med pittoresk
utkantsbebyggelse och idyllisk oreda. Naivismen är i sin
första fas inte bara ett troskyldigt uttryck för
den vårliga förälskelsen i allt detta, den har
också sina rötter i en ganska raffinerad
drivbänksmylla av impulser från primitiv konst,
från orientaliska miniatyrer, från italienska
medeltidsmästare, i vidaste mening från alla
sådana konstriktningar, som stodo i
motsättning till den nyktra realismen. När Sven
Erixson framemot 1930 blåser nytt liv i den
naivt omedelbara konstsynen kastas nog en
hel del läcker estetik över bord, men både
han och skulptören-målaren Bror Hjorth
komma säkert aldrig att upphöra med att
åkalla »de primitiva». Och primitivismen i
vår tid har sin mycket medvetna estetiska
beräkning.

Man kan sålunda i Fritz H. Erikssons
samling hitta många intressanta variationer på
20- och 30-talens stilskiftningar, även
egenartade prov på »återfall» i tidigare fenomen
som t. ex. den unge Sven Sahlbergs »Lampan
i spegeln» från 1939, vilken i sin ömtåliga
analys av triviala vardagsting skulle kunna
vara målad jämnt tjugo år tidigare. Säkert
har ägaren lagt beslag på tavlan just för
denna association.

»Gatloppet» kallade Otto G. Carlsund i
ett av sina sista nummer av Konstvärlden den
snabba framryckning i terrängen han och
andra konstanmälare dag ut och dag in
nödgades göra för att hinna med i
utställningsgaloppen.

Åtskillig värdefull konst glider undan i en
snårskog av intryck och upplevelser, som
egentligen krävde stillhet och meditation för
att rätt avnjutas. Många goda namn, som
nedan uppräknas, borde sålunda rättvisast
ha analyserats i lugn och laga ordning:
Birgit Forssells gedigna debut i april i
Konstnärshuset, en konstnärinna med kultur
och finess i människoskildring och kolorit,
efterföljaren i samma lokal, Rudolf Hårde,
vars dekorativt livfulla måleri röjde en äkta
talang, den temperamentsfulle boråsaren
Svän Grandin i Modern konst i hemmiljö
med sin koloristiska slagkraft i Ivarsons
fotspår, norrlänningarna Kjell Rosén och
Nils Söderberg i Gummesons konsthall,
båda utmärkta artister, stadda i rik
utveckling, Nils Bringfelt, en konstnär med
förnämt allvar och lyrisk intensitet i Rålambshofs
konstsalong, den ivrigt berättande och
filosoferande åsa Wallert med sin romantiskt
färgade fantasi i Thurestams konstsalong, den
mångsidigt begåvade Sten Dahlström i
Galerie S:t Lucas, skulptör i tunga, massiva
blockformer men också målerisk upptäckare
av Kolmårdens vildmarksskönhet, de båda
radikala unga frifräsarna Erik Jensen och
Ture Fabiansson, som utställde sina heta,
allt annat än insmickrande figurscener och
landskap hos »De Unga» vid Vasagatan, och
som trots det chockerande experimentdraget i
kompositioner och ämnen gjorde ett
sympatiskt intryck i sin kompromisslösa ärlighet.
Som ytterlighetsmän slogo de vårens rekord,
fjärran från all försiktighet.

Svensk-Franska Konstgalleriets
samlingsutställning i april omfattade stora
kollektioner av 7 målare. Bland dem imponerade
Otto S. Dahl genom sin temperamentsfulla
pointillistiska teknik och sin mycket
medvetna begränsning till sådana motiv, som
lämpade sig för just hans energiska
prick-manér. Eva Rundlöf och Rudolf
Abrahamsson representerade fantasilinjen i samlingen,
den förra med en egenartad jättekomposition
»På altanen», den senare med en sagoaktigt
livfull kolorit, som på något sätt ledde
tankarna till Dardels ungdomsverk. Inge
Schiö-lers gouacher och färgkritteckningar röjde

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1943/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free