Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Nyckeln till det lilla bordet — rädslans nyckel. Ur Krilon III. Av Eyvind Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eyvind
Johnson
nyckeln på bordet. Vad har du där,
Johannes? I lådan?
Då kunde han säga det:
— Det är en hemlighet.
Dörren stod öppen och det kom in
mycket med brett gult ljus. Pappa satt bredvid
hans säng och han böjde sig fram och
stoppade om honom.
— Det är för min lilla bror, sa han. Och
ingen ska veta vad det är.
— Nej nej, sa pappa, ingen ska veta vad
det är. Men du kan väl tala om det för
pappa?
— Ingen ska veta vad det är, men det
är ett djur, sa Johannes.
— Ett djur? Pappa steg opp men satte
sig igen. Är det ett stort djur?
— Ett stort, stort, sa han. Det kryper
och prasslar. Det är en hemlighet.
— Hur ser det ut? sa pappa.
— Det kan inte flyga, sa han, men det
springer fort-fort. Och det kom på väggen.
Och det är stort-stort.
— Och du har stängt in det i
bordslådan?
— Jo, ett stort-stort ett, och det kom
och sprang på väggen och så sprang det
ner i lådan och så låste jag. För min lilla
bror ska få det. Och det prasslar.
— När stängde du in det?
— Inte i går och inte i går före och inte
i går före men det var när mamma hade
farit bort för att hämta min lilla bror.
— Nu ska du sova, sa pappa.
— Och så tittade jag i dag och då hade
djuret krupit in i sparbössan, sa Johannes.
För den var öppen. Och då la jag igen
luckan och då prasslade det inne i
sparbössan. Men så prasslade det inte mer fast
jag hörde efter. Och så prasslade det igen
och då låste jag sparbössan.
— Och nu är det i sparbössan?
— Ja, och det prasslade där inne, men
så ruskade jag om för att det inte skulle
prassla, för det ville jag inte, och jag tordes
ruska om. Men sen prasslade det inget mer.
-— Nu ska du sova.
— Pappa får titta på det om pappa vill.
Då steg pappa opp och tog nyckeln och
låste opp lådan. Djuret kom inte ut och
det prasslade inte. Då tog pappa opp den
gula sparbössan som det stod bokstäver på
och som såg ut som en brevlåda och bar
den ut i hallen. Nyckeln med det gröna
sidenbandet satt i, han vred om den.
— Pappa, jag vill titta också!
Han stod bredvid pappa, sträckte på sig
och tittade. Inne i sparbössan låg slantar,
två öre och ett öre och ett öre och två öre
och en femöring. Och under femöringen låg
djuret och rörde sig lite grann.
— Det är en stor spindel, sa pappa.
— Och min bror ska få den men så blev
jag rädd och ville inte öppna, fast jag tordes
nog men jag ville inte.
— Skakade du mycket? sa pappa.
— Ja, mycket, mycket.
— Den är sjuk, sa pappa.
— Då får pappa göra den frisk och ge
den mesin.
— Jag har ingen mesin för den, sa
pappa. Men den är sjuk och pappa ska
bära bort den.
— Men det är mitt djur och en
hemlighet! Och min lilla bror ska få det!
— Johannes, sa pappa och såg
annorlunda ut, det är en spindel som är sjuk
och pappa ska bära bort den och den har
blivit sjuk för att den blev instängd och
sånt ska man inte göra, om man stänger
in djur så här och skakar så blir de sjuka.
— Men det är mitt djur!
— Johannes, sa pappa och var
annorlunda igen, man får inte stänga in djur så
här för då blir de sjuka. Om pappa stängde
in dig i en stor sparbössa under stora stora
slantar skulle du också bli sjuk.
— Men det är mitt djur!
— Johannes, du kommer att förstå det
när du blir stor.
— Jamen jag är stor, det är min lilla
bror som är liten och han ska få den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
