Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fot. Järlås.
Brita Hertzberg, Conny Söderström och Sigurd Björling
i »Låglandet».
Opera- och konsertkrönika
Av Herman Glimsted t
i.
AR, d. v. s. det gångna spelåret, blev det
Låglandet. Nu blev, menar krönikören, denna
opera — ehuru inte någon absolut nyhet —
motsvarigheten till de egentliga, av både
kritik och publik stadfästa främsta
nyhetsframgångar som Operan vunnit under
André-regimens tre föregående år. I)e ha, som man
erinrar sig, varit Mozarts »Cosl fan tutte»,
Verdis »Simone Boccanegra» och Musorgskijs
»Chovansjtjina». Nog för att Eugen
d’Al-berts »Tiefland» i jämförelse med nämnda
geniskapelser betecknar, om inte ett
konstnärligt lågland i sämsta mening, så dock en
21—Ord och Bild, 52 :a årg.
avsevärt lägre nivå. Men det var en
mönsterföreställning som bjöds, och den lät verket i
början av höstsäsongen återuppstå med en
levnadsfriskhet som det knappast i alla
avseenden ägde ens vid Stockholmspremiären
1908.
Den 1930 givna reprisen, som musikaliskt
dock leddes av Leo Blech, passerade ganska
obemärkt, väl främst beroende på bristfällig
regi. Den således för flertalet åhörare nya
operan räknar i hög grad med ett dramatiskt
nervfullt framförande. Den är ju ett skott
på den sydländskt betingade verismens träd.
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
