Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera- och konsertkrönika
Boris G o dun o v pd väg till kröningen.
— »Ur-Boris», fann Alfred Einstein efter
radioframförande i Berlin 1932, »är kanske
oskickligare, tafattare, färglösare än
Rimskij-Korsakovs bearbetning; men den är äktare,
kärvare, personligare, större.» — »En triumf
i alla avseenden», konstaterade 1936 en
Londonkritiker efter premiären på Sadler’s Well.
— Allgemeine Musikzeitung, som samma år
gjorde detsamma efter den första tyska
premiären på Staatsoper i Hamburg, höll före att
den uppgivna torftigheten i
originalinstrumenteringen framstod som en styrka, ity att
»sparsamheten i de använda medlen återger
verket dess oförfalskade, oerhört
monumentalt verkande karaktär».
Längre har jag ej kunnat följa den till mer
ursprungligt skick återförda operans öden;
kanske också mindre fördelaktiga omdömen
gjort sig hörda. Något kategorisk synes i alla
fall den i en uppsats i operaprogrammet
uttalade förkastelsedomen: »för orkestrering
hade Musorgskij själv ingen utpräglad
fallenhet.» Uppförandeproblemet är emellertid inte
blott ett sådant rörande instrumentering och
musikens därmed följande originalåtergivande
i övriga avseenden. Lamms utgåva, med
många i fotnoter återgivna varianter,
sammanställer båda huvudversionerna av »Boris
Godunov» — den före och den efter den
omtalade refuseringen —- och beträffande
Kremltablån publiceras den i två från varandra
skilda avfattningar. Nyupplagan kan inte
utan vidare läggas till grund för en
föreställning. Något slags urväljande scenbearbetning
blir ur flera synpunkter nödvändig; kanske
till och med en kompromiss kan försvaras,
sådan som den i Hamburg, där
Rimskij-Korsakovs bearbetning ännu delvis (för att
blott nämna hans granna instrumentering av
polonäsen) blev använd. Något att tänka på
ger också en i en tidning nyligen synlig
uppgift, nämligen den att en rysk tonsättare som
Sjostakovitj nyligen företagit en
nyinstru-mentering av verket.
Kanske det nypublicerade
orkestermaterialet på grund av tidsförhållandena ej kunnat
anskaffas. En besvikelse blev det i alla fall
när den av en ryskfödd Musorgskijkännare
ledda föreställningen ej alls visade några
reflexer av det förstärkande, i viss mån nya
ljus som den sedan 15 år tillgängliga editionen
kastar över verket. Det blev med sin
anslutning i övrigt till Rimskij-Korsakov till och
med mindre »folkopera» än vid tidigare
framföranden hos oss; vad skall t. ex. sägas om
att nu — snart efter reprispremiären -— den
329
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
