Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera- och konsertkrönika
får ljuda ensam, vid generalpauserande
orkester — ja, den tycktes svalla från alla
väderstreck, liksom när man öppnar fönstret
en nyårsnatt i en stor stad. (Det tekniska
knepet lär ha bestått i en kombination av
direkt fungerande klockor och
högtalarcför-stärkta grammofonskivor.)
Enligt originalpartituret skall den nyblivne
tsaren med sina barn Fedor och Xenia bakom
sig bli stående framför portalen till
kröningskatedralen när han i sin monolog »Min själ
är tung» — den enda skuggan i denna
triumfbild — ger uttryck för ångestfyllda
framtidsaningar. Den dobrovenska regin lät tsaren
bestiga en estradliknande upphöjning, där
han ensam belystes under mörkläggning av
den övriga scenen. Det var naturligtvis
effektfullt, även om det vanliga arrangemanget
nog ändå är naturligare: de i dagsljus
lyssnande skarorna kunna väl uppfatta Boris
beklämning som en efterdyning av hans
bekanta tvekan att motta tsarkronan.
Etnografiskt trovärdig syntes värdshusets
grovtimrade, rymliga sal, dit den från klostret
rymde Gregorij anlände med de båda
tiggarmunkarna. I sin tunga prakt tog tsargemaket
priset såsom dekoration i och för sig och
såsom en med scentilldragelserna samstämmande
omgivning. Parksceneriet i följande akt
skämdes av den om hötorgskonst eller sockerbageri
erinrande fondbyggnad som skulle föreställa
den polske vojvodens slott. I motsats till
tidigare framföranden livades det sceniska
av att det dansades till polonäsen, med polsk
grandezza — en av Julian Algo komponerad
balett. Malplacerat operettbetonat föreföll det
endast att göra Marinas danskavaljer, »en
gammal polsk magnat», till en spattig narr.
Ursprungligen inleddes fjärde akten med
en i den senare versionen utelämnad kort
men pregnant seen framför en kyrka: folkets
jäsande missnöje kommer till uttryck, medan
det väntar på Boris, och vid sitt
framträdande hälsas denne av Den svagsinte med
tillmålet »Tsar Herodes». Andra bilden, tsarens
död timad i dumans sal i Kreml, skulle
rätteligen ha följts av den explosivt kulminerande
folkskildrande sluttablån vid ett skogsbryn,
för vars brokigt växlande situationer kunde
ställas som motto f-mollkörens inledningsord
»Släpp nu alla krafter lösa». Trots att denna
den viktigaste delen av »Boris Godunov» som
folkopera snart blev struken, bör dess
inscenering i korthet omnämnas. Det var en
något hämmad kraftöversvämning man be-
Fot. C. Gcmler.
J o ei B er gluncL som B ori s Godunov.
vittnade. Skulden härtill var till ansenlig del
återigen en alltför hopträngd dekoration, ett
vinterlandskap utan vidder. I stället för
att göra sin pompösa entré ur ett
skogsdjup i fonden kom Dimitrij från kulissen
inridande på en högt i luften svävande,
spång-liknande bro; det var ett spinkigt arrangemang
som på grund av sina två skilda plan hindrade
en här avsedd samlad massverkan av en med
tronpretendenten följande ryttarskara och
den på platsen förut befintliga folkmängden.
Och vilket påhitt med den i scenens mitt
förfrysande gamla kvinnan, som drog
uppmärksamheten från den som slutvinjett
menade helige narren: fore ridåfallet skall Den
svagsinte sitta där ensam på sin sten,
kvidande sin olycksspådom, medan han
betraktar eldskenet av den i fjärran
uppflammande branden.
Att orkester och kör i Dobroven äga en
ganska oförliknelig domptör visade sig åter
och behöver inte närmare exemplifieras.
Tydligen har också hans individuella
personinstruktion varit av betydelse, även om den i
några punkter syntes diskutabel.
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
