Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Sten af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten aj Geijerstam
stockholmare har ofta anledning att avundas
göteborgarna, att de, mycket tack vare
Stadsteaterns lilla studio, fortare än vi nås av de
nya strömningarna inom utländsk dramatik.
Flera amerikanska skådespelsförfattare,
Maxwell Anderson, Clifford Odets, Poul Green
m. fl., har presenterats tidigare eller fylligare
i Göteborg än här.
Krönikören är inte någon ful gubbe
krypande i buskarna med skamliga begärelser
att bara se otillständigheter. Han tycker nog
liksom i sin fjolårsöversikt, att det är svårt
att skönja den fasta och klara konstnärliga
vilja i Dramatiska teaterns ledning, som kunde
och borde vara den förnämsta tillgången i
Stockholmsteaterns konstnärskamp under en
kristid, vilken allvarligt berör även teatern.
Att sluträkningen i Dramatens kontobok blir
så mycket fördelaktigare för detta spelår än
för det nästföregående, kan teatern till stor
del tacka sin före detta chef och första
regissör Olov Molander för, och sålunda blir
även den glansfulla föreställningen av
Spöksonaten en påminnelse om vad Dramaten
saknar, en regissör och konstnärlig ledare,
av verkligt stora mått, skapande konstnär
och kulturpersonlighet i en och samma person.
Men han erkänner, att, även frånsett
Spöksonaten, nationalscenens prestationer gett ett
mindre ödsligt intryck än spelåret 1941—42,
han är fylld av beundran för det ihärdiga
och friska kulturarbete, som utförs på
små-scenerna Blancheteatern och Nya teatern,
och han inregistrerar med förtjusning, hur
teaterintresset att döma av många lovande
ansatser tycks vara i färd med att spränga
de fördämningar, som lokalsvårigheter och
andra brydsamma lokale forhold byggt upp.
Tillfälliga teaterföretag har dykt upp (Peer
Gynt på Operan, Morgonstjärnan på
Vinterpalatset, Arsenik och gamla spetsar på
Oscarsteatern), och nya friska viljor bryter fram
(Dramatikerstudion, Nattugglan,
Studentteatern, Boule vard teatern på Söder). Dessa
försök, tillfälliga eller som i fråga om särskilt
Dramatikerstudion fortlöpande, att skapa ny
teater har i själva verket varit ett så markant
drag i spelårets tvp och utseende, att ur
dessa strävanden och detta teaterintresse, ett
intresse, som publiken ganska villigt svarat
på, säkert inom kort kommer att stiga fram
ett nytt och låt oss hoppas livskraftigt
teaterföretag. Vi skall inte heller glömma, att vi
har sådana regissörskrafter som Molander och
Per Lindberg utan fast fristad i reserv och
att, inte minst under just det senaste
spelåret, unga regissörstalanger som Ingmar
Bergman och Gösta Folke gett löften, som kräver
plats för sin vidareutveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
