Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Carl G. Laurin. Av Karl Ragnar Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Laurin
Teckning av Y ngve Berg. Ur serien »Tio små negrer».
att se med, och att vi i vår livsåskådning
framför allt inte får glömma bort att
verkligen åskåda livet. Själv hade han
sällsynt goda ögon, inte bara goda i
meningen av välvilja och förståelse utan
också i bemärkelsen av skarp observation
och ett snart sagt osvikligt synminne.
Detta gjorde honom till realist; han var
det av anlag, vana och livslång övertygelse.
Den riktigt observerade och målmedvetet
återgivna konkreta detaljen, hämtad ur
verkligheten omkring oss, betydde för
honom ofantligt mycket mera än någon
bild, fångad av den mest flygande fantasi.
Han talar redan tidigt, i en av sina första
teaterartiklar, öppet om »den
litteraturhistoriska riktning, som varit så
ödeläggande för 1890-talet». Det är närmast
förkärleken för historiska motiv, som han
därmed avser, men omdömet kan nog,
utan att överansträngas, utvidgas till att
omfatta fantasikonst överhuvudtaget. I sin
essay i Ord och Bild Om äkta och oäkta
historisk konst går han till hövlig men
öppen polemik mot vännen Oscar Levertin,
och synpunkten var ingalunda ny för
honom. I en av de första konsthistoriska
uppsatser han skrev, klagar han:
Vi ha så många Gustaf-Adolfar nu för tiden.
Hela Kongl, kläd- och lifrustkammaren har fått
lif med kyller och bälten, läderkanoner och fanor,
och Gustaf Adolf förevisas än »strängt historisk»,
än »med full konstnärlig frihet», så det är svårt
att göra sitt val. Man får hoppas att vår tid
snart skall kunna så mycket historia, att den
börjar längta ifrån alla dessa alltid oriktiga och
oftast tråkiga rekonstruktioner och förstå att de
värdefulla historietaflorna om 1600-talet äro de
som människorna på den tiden själfva målade.
På åtminstone ett område kan man
säga, att denna strängt realistiska syn på
konstverket blev till en inskränkning för
honom i hans gärning som kritiker. Den
kom honom att stå halvt avvisande eller
helt oförstående inför rätt mycket av det,
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
