- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioandra årgången. 1943 /
394

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herman Gl i mstedt

mänskligt ångestfull underton. Det senare
elementet förnimmes ju starkast hos den
rysk-bondske harlekin som kallas Petrusjka
och återgavs med melankoliskt eller ursinnigt
uttrycksfull kroppsmimik av Rhodin. Elly
Holmbergs tåspetsvirtuositet som Ballerinan
demonstrerades med den troskyldiga
banalitet som föreskrives t. ex. av den för
Moren-Julius Mengarelli dansade valsen; den spelas
till en början — cantabile, sentimentalmente
— av flöjt, kornett och fagott. Saftfull
verkan gjorde alla brokigt skiftande folktyper
som föreföllo autentiskt ryska. Detsamma
kunde naturligtvis också sägas om de
dekorationer som Runsten utfört efter skisser av
den för scenariot medansvarige Alexandre
Benois. »Petrusjka» var detta vårprograms
mest lyckade del.

Det var synd om unge maskuline Rhodin
att i den därpå följande enaktsbalett Eros
som komponerats till Tjajkovskijs Serenad
för stråkorkester behöva posera och sväva
omkring med •—■ som det tycktes —-
änglavingar och i vita shorts. Så var det den unga
flickan, Brita Appelgren, i drömmen
skådade den unge man som presentat henne en
Eros-statyett. Den mustigt stråkklingande
serenaden har visserligen i sin första sats ett
arkaiserande drag som kan föra tanken till
antikens flydda dar, men någon egentligt
tjusande idyll framvisade inte det småsött
kringirrande paret med tillhörande grupper
av sylfider.

Bal i Wien — naturligtvis skulle det så
benämnda avslutande divertissemanget
dansas till musik av Johann Strauss (junior,
förstås). Det kunde betraktas som ett slags
mondänt motstycke till burlesken »Så’nt
händer» som med musik ur »Läderlappen»
tillhörde George Gés första hos oss visade
program. Och liksom i Sven Åge Larsens balett
»Offenbach i Olympen» operettmästaren själv
syntes slå takten, lät nu den på en estrad
stående valskungen själv sin stråke ånge
tonen. Alltsammans skulle föreställa en bal
paré i kejsartidens Wien, med ett böljande
hav av toaletter och uniformer; det var
operettmässigt grant och i längden något
enformigt med sitt uppradande av valser,
polkor och galopper. Där fanns dock
glanspunkter, såsom när Cissi Olsson-Åhrberg, i
vitt tyll vaggande sitt mörka huvud,
tillsammans med Carl-Gustaf Kruuse svepte
fram i wienervalsens virvlar eller när Brita
Appelgren, för kvällen Elvira Madigan-lik-

nande i anseende till pannlugg och blont
behag, gjorde sin entré som gracil prima
ballerina i Kejserliga operans hos societeten
inbjudna balett.

*



Magrare i nyhets- och
nyinstuderingshän-seende än utlovat kom vårsäsongen att
utfalla med »Boris Godunov» och sistnämnda
små baletter som enda nyheter samt
»Trubaduren» och »Petrusjka» som enda egentliga
nyinstuderingar. Åter inhiberades den redan
tidigare i utsikt ställda renoveringen av
»Figaros bröllop», och den sedan i stället
för-handsreklamerade »Barberaren» i Dobrovens
regi torkade också in. Så blev också fallet
med den svenska nyheten, Oskar Lindbergs
opera, som emellertid i likhet med
»Barberaren» säges skola komma upp i höst. Just i
fråga om svenska verk vore det olyckligt om
»en viss varsamhet» som teaterrådets
sakkunniga i en utredning i fjol höst förordade
skulle drivas för långt: »en viss varsamhet vid
framförandet av sådana verk som
operaledningen anser sig böra ägna intresse men som
knappast kunna väntas bli omedelbart
publikdragande.» Operaledningen skulle säkerligen i
likhet med andra teaterstyrelser vara
själaglad om Försynen förlänat den gåvan att
förutse vad som kunde »väntas bli
omedelbart publikdragande». En tankeställare borde
det kunna ge att Operan under senare år haft
särskild framgång med några ur
publiksynpunkt mycket ovissa verk (t. ex. »Simone
Boccanegra» och »Chovansjtjina»), En
varsam gest åt svensk musikdramatik, som bör
äga en viss förmånsrätt till representation,
bestods emellertid genom en repris av Kurt
Atterbergs »Fanal»; med undantag för Set
Svanholm i Jussi Björlings parti gavs operan
med samma huvudrollbesättning och i samma
■— nödtorftigt rekonstruerade — regi som
vid premiären 1934.

»En utvidgning av operettsäsongen» var
också något som, likaledes av finansiella
skäl, förordades i det nyss citerade
sakkunnigutlåtandet. Operans operettproblem skall
inte här diskuteras. Den saken borde väl
även ett ekonomiskt inställt teaterråd medge
att en operett framförd på en seen med det
förpliktande officiella namnet Kungliga
teatern bör uppfylla vissa minimianspråk på
kultiverad underhållning. Det gjorde inte i

394

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:09:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1943/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free