Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Gl i mstedt
mänskligt ångestfull underton. Det senare
elementet förnimmes ju starkast hos den
rysk-bondske harlekin som kallas Petrusjka
och återgavs med melankoliskt eller ursinnigt
uttrycksfull kroppsmimik av Rhodin. Elly
Holmbergs tåspetsvirtuositet som Ballerinan
demonstrerades med den troskyldiga
banalitet som föreskrives t. ex. av den för
Moren-Julius Mengarelli dansade valsen; den spelas
till en början — cantabile, sentimentalmente
— av flöjt, kornett och fagott. Saftfull
verkan gjorde alla brokigt skiftande folktyper
som föreföllo autentiskt ryska. Detsamma
kunde naturligtvis också sägas om de
dekorationer som Runsten utfört efter skisser av
den för scenariot medansvarige Alexandre
Benois. »Petrusjka» var detta vårprograms
mest lyckade del.
Det var synd om unge maskuline Rhodin
att i den därpå följande enaktsbalett Eros
som komponerats till Tjajkovskijs Serenad
för stråkorkester behöva posera och sväva
omkring med •—■ som det tycktes —-
änglavingar och i vita shorts. Så var det den unga
flickan, Brita Appelgren, i drömmen
skådade den unge man som presentat henne en
Eros-statyett. Den mustigt stråkklingande
serenaden har visserligen i sin första sats ett
arkaiserande drag som kan föra tanken till
antikens flydda dar, men någon egentligt
tjusande idyll framvisade inte det småsött
kringirrande paret med tillhörande grupper
av sylfider.
Bal i Wien — naturligtvis skulle det så
benämnda avslutande divertissemanget
dansas till musik av Johann Strauss (junior,
förstås). Det kunde betraktas som ett slags
mondänt motstycke till burlesken »Så’nt
händer» som med musik ur »Läderlappen»
tillhörde George Gés första hos oss visade
program. Och liksom i Sven Åge Larsens balett
»Offenbach i Olympen» operettmästaren själv
syntes slå takten, lät nu den på en estrad
stående valskungen själv sin stråke ånge
tonen. Alltsammans skulle föreställa en bal
paré i kejsartidens Wien, med ett böljande
hav av toaletter och uniformer; det var
operettmässigt grant och i längden något
enformigt med sitt uppradande av valser,
polkor och galopper. Där fanns dock
glanspunkter, såsom när Cissi Olsson-Åhrberg, i
vitt tyll vaggande sitt mörka huvud,
tillsammans med Carl-Gustaf Kruuse svepte
fram i wienervalsens virvlar eller när Brita
Appelgren, för kvällen Elvira Madigan-lik-
nande i anseende till pannlugg och blont
behag, gjorde sin entré som gracil prima
ballerina i Kejserliga operans hos societeten
inbjudna balett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
