Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Konst och industri. Av Abbe W. Bramzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abbe W. Bramzelius
konsten hör till cle naturligaste
livsyttringarna hos en kulturellt högtstående
nation, det må vara i krig eller i fred. Ty vi
skapa den av nationens ursprungligaste
kraft, spontant och intensivt. Konsten är
ej något, som man kan lägga av tidvis för
att åter taga upp det vid en annan
tidpunkt. Den är i bästa mening tidlös, den
är en ständigt frisk källa för vårt kulturella
livsbehov, den är vårt andliga och
moraliska stöd alla tider men kanske främst
under de heta vinddragen från det
flammande krigsbålet i vår världsdel.
Att konsten är en kulturtillgång, som
inte minst i allvarstider har det största
värde för den enskilde individen såväl som
för nationen i dess helhet, har man med
glädje kunnat konstatera i de kretsar,
vilka på ett eller annat sätt äro engagerade
i arbetet för konstens popularisering. För
det stora flertalet bland vårt folk framstår
numera en rätt förståelse för och en levande
kontakt med konsten som en självklar
kulturell plikt, och i själva verket synes
den stund nu ha kommit, då konsten satts
i tillfälle att mera allmänt få tjäna
människorna, alla och envar, och därtill bliva
dem en rik källa till glädje och andlig
vederkvickelse samt skänka dem ett
stimulerande avbrott i det vardagligt enahanda
och höja sinnet för en ädel njutning av de
höga konstnärliga värden, som färg och
form avse att ge.
På en mängd håll runt om i världen ha
framsynta företagsledare gjort
aktningsvärda insatser att skapa medel, som skänka
vederkvickelse och avspänning för de
anställda vid sådana arbetsprocesser, vilka
som en följd av den industriella
utvecklingen kommit att mekaniseras och
specialiseras i ett allt häftigare tempo. Detta
gäller ej endast arbetarna på fabriker och
i verkstäder utan lika mycket
tjänstemännen i högre och lägre ställningar på
affärs-eller fabrikskontoren. Så snart
arbetsprestationerna komma att inskränka sig till några
enkla handgrepp i ett tempoarbete eller
ett enformigt maskinellt skriv- eller
räknearbete, upphör hos den arbetande känslan
• av att något nytt skapas och lämnar lätt
rum för trötthet och leda. I företag, där
det ej hindrar arbetets gång, har man
försökt avhjälpa denna arbetstristess med
att då och då anordna musik i
arbetslokalerna. Sådana musikaliska förströelser ha
kommit till användning vid flera svenska
industrier, men de äro inte överallt lika
användbara och få väl närmast betraktas
såsom surrogat. Vissa stora industriföretag
i vårt land ha emellertid under de senaste
två-tre åren gått verksamt in för att få
sina anställda att umgås med konsten
såsom ett fritidsnöje, vilket skänker ett rikare
och bättre innehåll åt själva arbetet än
hittills. I det följande skall redogöras för
huru en del svenska storindustrier bedriva
denna verksamhet till de anställdas
närmande till konsten.
»Inom Cap Chokladfabrik i Göteborg
spelar konsten redan en stor roll», framhöll
företagets chef, direktör Oscar Palmers,
vid en enquéte i Svenska Dagbladet kort
efter konstituerandet av Caps
konstförening. »Tack vare ett uppslag av min
mångårige vän, boktryckaren och
konstentusiasten Folke Isacson, ha vi nämligen
med välvilligt bistånd av professor Axel
Romdahl bildat Caps konstförening, där
alla anställda vid fabriken sammanföras
i gemensamt konstintresse och där varje
medarbetare på fabriken kan bli medlem.
Genom förverkligande av detta uppslag»,
slutade direktör Palmers sin enquéte,
»hoppas jag kunna bidra till att intresset
för den goda konsten vidgas till att omfatta
även dem, som hittills kanske inte haft
möjlighet att tillägna sig ett dylikt intresse.»
Sveriges Allmänna Konstförenings
novemberutställning 1940 fick, som man
erinrar sig, det året en alldeles särskild
betydelse genom föreningens initiativ att
bringa konsten i direkt kontakt med det
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
