Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Hur Nietzsche började. Av Melker Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur Nietzsche började
problem», och erinrar om att boken
kommit till under omedelbart intryck av »det
just utbrutna krigets skräck och
upphöjdhet». Själva verket ställer »den inhemska
myten» mot »det civiliserade Frankrike»,
kräver att »det främmande elementet»
rensas ut efter segern, så att »den tyska anden
åter besinnar sig på sig själv» och inskärper,
att endast »en ledare», som visar folket
vägen till det länge sedan förlorade hemlandet
kan åstadkomma denna förändring. Då
skall tyskarna åter »döda drakar», som vi
nyss hörde. Allt detta låter idealistiskt,
svärmiskt och tämligen obestämt. Men vi
har redan sett, att »det främmande
elementet» är dels kristendomen, dels den
franska civilisationen. Det bevarade
tidigaste utkastet till förordet gör det också
möjligt att säga vad Nietzsche menade i
politiskt hänseende. Det heter här, att »den
enda produktiva politiska makten i
Tyskland» nu har segrat och hädanefter
obönhörligt kommer att bestämma hela landets
öde: »Detta faktum är av yttersta värde,
emedan genom denna makt något kommer
att gå under, vari vi hata den egentliga
fienden till varje djupare filosofi och
konstbetraktelse . . . Hela denna liberalism, som
har byggt på en människans drömda
värdighet, på släktbegreppet människa,
kommer jämte sina kraftigare bröder att
förblöda genom denna omedgörliga, förut
antydda makt ...» Den »antydda» makten
är naturligtvis Preussen. Den unge
Nietzsche ser långt, när han redan nu
bestämmer den preussiska statens historiska
uppgift i förhållande till liberalismen.
2.
Alfred Baeumler hävdar, att den grekiska
traditionen i Tyskland alltsedan
Winckelmann är antihumanistisk och att den häri
skulle ha sitt adelsmärke och skilja sig från
samma tradition i alla andra länder. Vi
har sett, att denna uppfattning i varje fall
är riktig beträffande Nietzsche. Engelskan
E. M. Butler, som i en intressant
undersökning om Greklands tyranni över Tyskland
kommer till ett liknande resultat, nämner
också vad Baeumler av någon anledning
inte vidrör, nämligen att Nietzsche är »det
första offret för ett nytt ideal, som
introducerats av Heine». Denne stod för
Nietzsche såsom poet närmast Goethe, och det
är nästan säkert, att Heines motsättning
mellan hellenism och kristendom har
bestämt hans egen attityd, även om man
naturligtvis måste beklaga, att denne kämpe
mot judiska och kristna värden själv var
jude. Heine har beskrivit Jehovas
hädanfärd på ett sätt, som starkt erinrar om
Za-rathustras bekanta skildring av »guds död».
Men vidare är Dionysos hjälten även i
flera av Heines verk. Schiller, Goethe och
Hölderlin hade på sina olika sätt uppfattat
de grekiska gudarna som soliga, lyckliga,
naiva och strålande gestalter. Men Heine
berättade om deras sorgliga öde efter
Kristus. Tragedien börjar med honom. Han hade
besökt Goethe år 1824 och kommit att hata
den oberörda olympiska attityden, som för
honom personifierades av den åldrande
diktarens kyla och politiska likgiltighet,
världslighet och egoism. E. M. Butler säger,
att Dionysos introducerades av Heine, som
lämnade åt Nietzsche att ge honom »hans
rätt». Det kan man säga. Men Heines
reaktion mot Goethe visar, att han menade
något annat än sin efterföljare. Båda vände
sig mot kristendomen, men hos den förre,
som gärna kallade sig »en tapper soldat i
mänsklighetens armé», är Dionysos likväl
inte ett uttryck för antihumana böjelser.
På den punkten har den engelska
författarinnan orätt gentemot Baeumler.
Man kan fråga, vad Nietzsche egentligen
lärde av grekerna. Han gjorde den antika
kulturföreteelse som vi vet minst om,
nämligen musiken, till fundamentet för alla sina
betraktelser över grekerna. Han har nästan
bara skrivit om försokratikerna och an-
471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
